Gå till sidans huvudinnehåll
Kontakt

Regionbloggen

Lyssna

Hitta till forskningen!

Nyligen medverkade jag i UR:s programserie Lärlabbet på temat Hitta till forskningen. Här är en blogg som hör ihop med programmet.

Nästan samtidigt som jag fick uppdraget som FoU-ledare inom skola/utbildning 2014, fick en dansk minister frågan från forskare om sina förslag för bättre folkhälsa:

– Varför gör du inte de saker vi vet fungerar och i stället gör du saker vi vet inte fungerar?

– Det är mitt privilegium som politiker att inte behöva lyssna på vetenskapen, svarade ministern.

Jag använde citatet som en (sann) anekdot för att visa på den absurda spänningen mellan politikens privilegier och professionens plikter och utmaningarna med att arbeta i en politiskt störd verksamhet. Många log och tänkte, ”så illa är det väl ändå inte här”?

Jag tyckte själv det lät lustigt men skrattet fastnade i halsen som en syntetisk luftstrupe när resultaten rasadebarn och unga mådde allt sämre och flera elever i min närhet – på kort tid – t.o.m. begick självmord!!!

Vöffö gö di på dette viset?

– Men det finns ju så många metoder, sade en rektor till mig, hur ska vi kunna veta vad som är vetenskapligt grundat?

– Använd mig, svarade jag, ni betalar ju redan för det.

Metod (gr. μετά- och ὁδός) betyder ju ”längs en väg” och det finns många olika vägar – men även om man är på rätt väg kan man gå åt fel håll! Jag kunde själv tidigare som rektor, röra mig mellan minst tio olika vetenskaplig fält, bara under en helt vanlig arbetsdag och det blev om möjligt ännu mer komplext som skolchef.

– Räddningen är att jag är så nyfiken och intresserad av så mycket, sade jag till min syster.

– Men, Per-Daniel, det hjälper inte – dygnet har ändå inte mer än 24 timmar, svarade hon omtänksamt.

Ja, jag vet? Dygnet har inte mer än 24 timmar (annat än vid några få enstaka tillfällen). Men om vi hjälps åt, profession och politik, lärare, förskollärare, rektorer, förvaltningschefer, forskare, huvudmän och ärligt ställer oss frågan: ”Hur vet vi det?” – då kan vi få en ”skolutveckling i praktiken på evidens av relevans”. Det vore väl SUPER- helt enkelt!

Ingen kan göra allt men alla kan göra något! SUPER- finns som ett regionalt stöd till lokal skolutveckling och har kontakter med departement och myndigheter, forskare vid ett tjugutal lärosäten, lärare, rektorer, skolchefer, företag och organisationer. Genom strategiska nätverk kan skolor få tillgång till kunskaper och kontakter de behöver för att ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.” 1 kap. 5 § 3:e stycket, skollagen (2010:800). Antingen vet jag något själv eller också vet jag någon som vet något eller så vet jag någon som vet någon som vet… På bara sex steg kan man ofta nå alla i hela världen [1] som vet något av värde! Det är väl SUPER-KUL?

Ibland har jag mött uppfattningen att vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet är lite ”finlir” som grädde på moset när vi först lyckats lösa lärarkrisen och fått ihop våra budgetar och organisationer  Som jag försökt visa, handlar evidens (eller ”belägg”) inom utbildning om (1) liv och död på riktigt, (2) att använda skattemedel bättre och (3) att ge barn och ungdomar bästa tänkbara förutsättningar för hälsa, lärande och utveckling.

I tider av faktaresistens och ”fake news” är det än mer angeläget att utbildningen inte är ”vetenskapligt grund” eller ”vilar sig” på ”bedrövad erfarenhet”. Inte heller får vi gå på ”vetenskapligt grund” för att vi navigerar efter ”bedövad erfarenhet”. Det är precis denna balansakt SUPER- med salutveckling försöker utföra – och gå från anekdotisk evidens till evidensbaserade anekdoter.

Dagens elever kommer att leva in i nästa sekel – om det finns några människor kvar då. Eleverna ska inte bara klara sig i världen – utan världen måste klara sig! (Fritt efter Peter Kemp.)

 
 
 


1. 2017-06-26. Detta påstående har granskats kritiskt och ifrågasatts som en ”urban myt”. Inte desto mindre visar en enkel beräkning att det räcker att alla personer i en kedja i genomsnitt känner 47 personer som inte känner varandra som i sin tur känner ytterligare 47 ”nya” personer o.s.v. eftersom

476 = 10 779 215 329,

eller ungefär så många människor jorden tros kunna rymma innan befolkningen förväntas plana ut. Jag gör nu några egna småskaliga experiment för att testa giltigheten inom bredare fält än utbildning där jag redan har flera lyckade exempel.

 

Skriv ut
23 mars, 2017 |
Per-Daniel Liljegren
Per-Daniel Liljegren

Kommentarer