Gå till sidans huvudinnehåll
Kontakt
Lyssna

Debatt: Kollektivtrafikens marknadsandel behöver öka

I samband med antagandet av det Regionala trafikförsörjningsprogrammet för Västerbottens län 2016-2019 i förbundsfullmäktige skriver tre av regionens politiker om behovet av utökad kollektivtrafik.

Kollektivtrafiken i Västerbotten behöver växa och utvecklas snabbare, för klimatets skull och för geografisk tillgänglighet och utveckling. Förslaget till Region Västerbottens förbundsfullmäktige som hålls idag är ambitiöst: Att kollektivtrafikens marknadsandel av resandet ska öka från 12 procent 2010 till 18 procent år 2020, och till 24 procent på längre sikt. Idag ligger vi på 14 procent vilket är bra i jämförelse med andra län. För att vi ska uppnå marknadsandelsmålet behövs kraftiga resandeökningar. Framför allt behöver många bilresor bytas ut mot kollektivtrafik, gång och cykling. Regionens kollektivtrafikaktörer behöver kraftsamla och jobba hårt på flera olika plan.

Kommuner och landsting ansvarar för den regionala kollektivtrafiken. Man satsar stort, på allt ifrån stadsbussar som går oftare, till regional tågtrafik och vanliga skolbussar. Umeå stadstrafik har bidragit mycket till Västerbottens totala resandeökningar. Även resandet i Skellefteå stadstrafik, på regionala tåg och regionbussar behöver ta ny fart för att vi ska nå målet. Därför behöver vi jobba hårt för olika förbättringar i den trafik vi redan har och dess kringfunktioner, till exempel bättre information, hållplatser, betalningsmöjligheter och resecentrum. Möjligheterna att resa till och från inlandet och dess turistdestinationer måste också öka. Men mer avgörande för målet är att lösa in de största resandepotentialerna genom fler avgångar och bättre linjesträckningar. Det är nämligen bra avgångstider och linjesträckningar som har störst betydelse för hur mycket kollektivtrafik människor väljer att åka, enligt Kollektivtrafikbarometern som görs av Svensk kollektivtrafik. Trafikens kringfunktioner är viktiga, men inte lika avgörande.

De mål vi vill anta för Västerbotten idag är realistiska. På nationell nivå närmar vi oss tyvärr inte kollektivtrafikbranschens mål om fördubblad marknadsandel. Detta trots höga förväntningar på att kollektivtrafiken ska bidra till klimatmålen. En orsak är att trafikeringen bekostas nästan helt av kommuner och landsting, som också har ansvaret för en hårt pressad välfärdssektor. Det blir svårt att omprioritera och satsa på kollektivtrafik med tillräckligt täta avgångar. När satsningar görs på ökad turtäthet eller nya linjesträckningar, tar det dessutom tid för människor att anpassa sitt resande. Trafikverkets princip att i ett första steg påverka människors behov av resor och deras val av transportsätt är bra. Kollektivtrafiken kan motverka trängsel och trafiksäkerhetsproblem, och ibland förebygga behov av ombyggnationer och investeringar.

Västerbotten förstår också att systemskiften i trafiken inte kommer utan ombyggnationer och nybyggnationer. Botniska korridoren, där Norrbotniabanan är en väsentlig del, finns med som en viktig del av det europiska stomnätsystemet. Det är glädjande att planeringen för en första etapp mellan Umeå och Skellefteå är i full gång. Norrbotniabanan kommer ge en rejäl skjuts mot det långsiktiga målet 24 procent marknadsandel för kollektivtrafiken, eftersom restiderna med tåg blir mycket kortare än med bil. Hela dynamiken i trafiksystemet förändras för både persontrafik och gods. I den kommande nationella transportplanen måste detta fullföljas med medel för förverkligande av Norrbotniabanan till år 2029.

Erik Bergkvist (S), regionråd vid region Västerbotten

Peter Olofsson (S), ordförande kollektivtrafikutskottet i Västerbotten

Maria Kristoffersson (C), vice ordförande kollektivtrafikutskottet i Västerbotten

Skriv ut

23 mars, 2016 |
Micaela Löwenhöök
Micaela Löwenhöök
  • Debattartikeln publicerades i Västerbottens-kuriren och Norran 23-03-2016.

Kommentarer