Hur länge skall man behandla?

Behandlingstidens längd baseras alltid på en individuell bedömning. Klinisk kontroll rekommenderas vartannat år under pågående behandling, värdera;

  • Följsamhet till behandling, tas läkemedlen på rätt sätt?
  • Ny fraktur, längdminskning?
  • Andra/nya riskfaktorer för osteoporos och fraktur tillkommit? Ex. insatt peroralt kortison.
  • Värdera aktuell fallrisk. Har patienten fallit? Hur? Skada? Nya läkemedel eller andra riskfaktorer för fall och skada?
  • Finns risker med fortsatt behandling t.ex. försämrad njurfunktion?

Om nytillkomna frakturer och/eller uttalad längdminskning under behandlingen tas ställning till DXA och eventuellt terapibyte. Frakturer under de första halvåret på benspecifik terapi räknas inte som terapisvikt. Vid välfungerande terapi är det inte nödvändigt med uppföljande DXA för behandlingskontroll. Vid behov kontakt med eller remiss till osteoporosspecialist.

Hos patienter med bisfosfonater värderas den fortsatta behandlingsindikationen efter cirka 5 år (perorala) resp. 3 år (iv).

  • Är patienten frakturfri, inte har minskat signifikant i längd och utan nytillkomna riskfaktorer för osteoporos/fraktur görs klinisk värdering och eventuellt DXA för ställningstagande till behandlingsuppehåll/avslut. Klinisk kontroll och ställningstagande till ny DXA 2-3 år efter avslutad behandling. Patienten kan fortsatt vara utan behandling om bentätheten är stabil med T-score > -2,5.
  • Om hög frakturrisk kvarstår, exempelvis höftfraktur, kotkompression eller multipla frakturer före behandlingsstart, ny fraktur under pågående behandling, fortsatt peroral kortisonbehandling, låg benmassa (T-score ≤ -2,5) trots behandling eller hög ålder (>70-75 år) bör man överväga fortsatt läkemedelsbehandling eller terapibyte. Maximal rekommenderad behandlingstid för alendronat är 10 år, för zoledronsyra 6 år.

Efter avslutad bisfosfonatbehandling ges fortsatt kalcium och vitamin D i 1-2 år. Följ kliniken vartannat år enligt ovan samt ev. DXA. Nytillkomna frakturer och/eller längdminskning utgör indikation för återinsättande av benspecifik behandling.

För denosumab är behandlingstiden tillsvidare eller tills insättande av bisfosfonat eller utsättande av behandling vid livets slut. Bennedbrytning ökar snabbt efter avslutad behandling och därmed förloras den frakturförebyggande effekten och det finns risk för kotkompressioner. Ge fortsatt denosumab, byt till bisfosfonat eller avsluta med enstaka dos zoledronsyra 5 mg som ges 9 månader efter sista dosen denosumab.

Teriparatid ges i 18 månader, därefter byte till annan benspecifik behandling. Sköts av osteoporosspecialist.