Hur länge skall man behandla?

Behandlingstidens längd baseras alltid på en individuell bedömning. Klinisk kontroll rekommenderas vartannat år under pågående behandling, värdera:

• Följsamhet till behandling, tas läkemedlen på rätt sätt?
• Ny fraktur, längdminskning?
• Andra/nya riskfaktorer för osteoporos och fraktur tillkommit? Ex. insatt peroralt kortison.
• Värdera aktuell fallrisk. Har patienten fallit? Hur? Skada? Nya läkemedel eller andra riskfaktorer för fall och skada?
• Finns risk med fortsatt behandling t.ex. vid försämrad njurfunktion?

Om nytillkomna frakturer och/eller uttalad längdminskning under behandlingen tas ställning till DXA och eventuellt terapibyte. Frakturer under det första halvåret på benspecifik läkemedelsbehandling räknas inte som terapisvikt. Vid välfungerande behandling är det inte nödvändigt med uppföljande DXA för behandlingskontroll. Vid behov kontakt med eller remiss till osteoporosspecialist.

Hos patienter med bisfosfonater värderas den fortsatta behandlingsindikationen efter cirka 5 år (perorala) resp. 3 år (iv).

• Är patienten frakturfri, inte har minskat signifikant i längd och utan nytillkomna riskfaktorer för osteoporos/fraktur görs klinisk värdering och eventuellt DXA för ställningstagande till behandlingsuppehåll/avslut. Klinisk kontroll och ställningstagande till ny DXA 2-3 år efter avslutad behandling. Patienten kan fortsatt vara utan behandling om bentätheten är stabil med T-score > -2,5 i höft.
• Om hög frakturrisk kvarstår, (t ex kotkompression, multipla frakturer före behandlingsstart, ny fraktur under pågående behandling, fortsatt peroral kortisonbehandling, kvarstående T-score ≤ -2,5 i höft) bör man överväga fortsatt läkemedelsbehandling. Bisfosfonater kan ges i upp till 10 år (p.o.) eller 6 år (i.v.), behandlingstid däröver kan övervägas i individuella fall i samråd med osteoporosspecialist.

Efter avslutad bisfosfonatbehandling kan man fortsätta ge kalcium och vitamin D i 1-2 år. Följ kliniken vartannat år enligt ovan samt ev. DXA. Nytillkomna frakturer och/eller längdminskning utgör indikation för återinsättande av benspecifik behandling.

För denosumab är maximal eller optimal behandlingstid inte fastställd, både utsättning och långtidsbehandling kan innebära risker. Den frakturreducerande effekten avtar snabbt 6 månader efter sista dos. Därför rekommenderas denosumabbehandlingen att fortsätta tills vidare, alternativt byte till Zoledronsyra (förutsatt adekvat njurfunktion). Första dosen Zoledronsyra ges 6-9 månader efter sista dosen denusomab.