Antibiotika under graviditet

För mer information se även www.infpreg.se

Serumkoncentrationer av antibiotika hos gravida kvinnor är vid samma dosering endast cirka 50% av dem hos icke gravida. Detta gäller särskilt för antibiotika som utsöndras via njurarna, som t.ex. penicillin, ampicillin/amoxicillin och cefalosporiner. Lägre plasmakoncentrationer har troligen samband med en ökning i plasmavolym och renal clearance som kan observeras redan tidigt under graviditeten. Vid behandling av allvarliga infektioner hos gravida kvinnor bör därför dosen av penicilliner och cefalosporiner höjas och/eller dosintervallet reduceras.

Beta-laktamer (penicilliner, cefalosporiner, karbapenemer)

Övertygande kliniska data talar för att dessa medel inte ger upphov till fos­terskada. Kort kur (5-7 dagar) av pivmecillinam kan ges under hela gravi­diteten.

Fluorokinoloner

Skador på ledbrosk är visat på djur (hundvalpar), men hittillsvarande erfa­renhet från människa ger inga belägg för motsvarande skaderisk. Ökad risk för teratogen effekt finns inte rapporterad när fluorokinoloner getts under tidig graviditet. Om alter­nativ saknas kan därför kinoloner användas.

Fusidinsyra

Skall inte användas under den sista trimestern p.g.a. risk för kärnikterus.

Fosfomycin

Licenspreparat (bör undvikas under första trimestern p.g.a. begränsad erfarenhet), Fosfomycin kan användas för behandling av nedre UVI särskilt när infektionen orsakas av multiresistenta ESBL-producerande E.coli eller Klebsiella och när peroralt alternativ saknas. 

Metronidazol

Metronidazol kan användas men bör ske efter noggrant övervägande. Teratogena effekter finns inte påvisade men erfarenheterna är begränsade.

Klindamycin

Klindamycin tycks sakna fosterskadande effekt och kan ges till den gravida kvinnan under hela graviditeten.

Makrolider

Behandling med makrolider bör undvikas under första trimestern men mot bakgrund av tillgänglig information finns ingen anledning avråda från användning under andra och tredje trimestern.

Nitrofurantoin

Nitrofurantoin har rapporterats kunna inducera hemolys i slutet av graviditeten hos individer med brist på enzymet glukos-6-fosfatdehydrogenas (G-6-PD). I Sverige har nitrofurantoin använts av ett stort antal gravida kvinnor sedan flera decennier utan att varken hemolys eller negativa effekter på fostret iakttagits. Detta bör beaktas när nitrofurantoin ordineras som profylax för att förhindra akut pyelonefrit i slutet av graviditeten. För patienter med känd G-6-PD-brist är naturligtvis nitrofurantoin kontraindicerat.

Tetracykliner

För tetracykliner finns inga belägg för negativa effekter på fostret under första trimestern. Efter graviditetsvecka 14 finns risk för missfärgning av barnets kommande mjölktänder.

Trimetoprim

Trimetoprim bör undvikas under första trimestern p.g.a. risk för neuralrörsdefekter.

Trimetoprim-sulfa

Trimetoprim-sulfa bör i princip undvikas under hela graviditeten.

Val av antibiotika vid infektioner under första trimestern

Penicillin och cefalosporiner kan alltid ges.

Om penicillinallergi typ 1

Faryngotonsillit:

klindamycin

Sinuit:

klindamycin, doxycyklin (trimester 1)

Samhällsförvärvad pneumoni:

klindamycin, doxycyklin (trimester 1)

Hud- och mjukdelsinfektioner:

klindamycin

Atypisk pneumoni

Mykoplasma, klamydia,

doxycyklin (trimester 1), erytromycin (trimester 2-3)

Pertussis

Under trimester 1 kontakta infektionsbakjour, erytromycin (trimester 2-3)

Legionella:

Under trimester 1 kontakta infektionsbakjouren, erytromycin (iv) levofloxacin (trimester 2-3)

 Urogenitala infektioner

Chlamydia trachomatis:

doxycyklin (trimester 1), erytromycin kan ges från andra trimestern eller amoxicillin (500 mg x 3 i 7 dagar) med behandlingskontroll.