Extern otit, hörselgångseksem

Infektiös extern otit drabbar hörselgångshud med ofta påtaglig ömhet, värk, sekretion och ibland hörselnedsättning. Riskfaktorer är vistelse i varmt och fuktigt klimat, frekvent badande, öronpetning och psoriasis eller eksem som påverkar hudens barriärfunktion. Undersökning med öronmikroskop möjliggör rengöring av hörselgång från sekret, vax och avstött hud som försvårar åtkomst för vidare lokalbehandling. Kraftig svullnad behandlas med alsolspritstamponad som återfuktas 3–4 gånger dagligen. Återbesök om 1–2 dagar, om hörselgången är avsvälld kan behandling fortsätta med antibiotikadroppar. Vid terapisvikt krävs förnyad öronmikroskopi och odling. Vid infektion med pseudomonas har ciprofloxacindroppar bättre dokumenterad effekt men bör förbehållas odlingsverifierade fall med terapisvikt p.g.a. risk för resistensutveckling.

Svampinfektion förekommer fr.a. efter antibiotikabehandling och behandlas med noggrann rengöring under insyn av öronmikroskop. Avslutande av antibiotikabehandling och att undvika vatten i hörselgången brukar räcka som behandling. Locacorten-Vioform kan användas men har osäker tillgång. Receptfria alternativ tex vid svår klåda är surgörande alsollösning eller Otinova öronspray.

hydrokortison+

örondr

Terracortril

oxitetracyklin + polymyxin B

 

med polymyxin B

ciprofloxacin

örondr

Ciloxan

flumetason + kliokinol

örondr

Locacorten Vioform

Eksematös extern otit har klåda som dominerande symptom. Patienten bör uppmanas att undvika öronpetning och vatten i hörselgången. Behandling fr.a. i form av steroid som kutan lösning eller örondroppar. Rekommenderad behandlingslängd är minst 7 dagar. Vid kvarvarande symptom bör behandlingen fortsätta upp till 14 dagar. Behandla gärna någon dag efter symptomfrihet.

hydrocortisonbutyrat

kutan lösning

Locoid

betametason

örondr         

Diprotit