Prostatit/kronisk bäckenbottensmärta

Kroniskt bäckensmärtsyndrom är ett begrepp som inkluderar det vi traditionellt benämnt som ”kronisk prostatit”. Oftast saknas objektiva fynd talande för infektion och/eller inflammation och därför är suffixet ”-it” i allmänhet vilseledande. Inte heller är prostatan alltid orsak till patientens besvär. Bäckenbottenmuskulaturen anses ofta vara involverad, liksom en dysfunktionell central smärtmodulering.

Tillståndet karakteriseras av smärtor från bäckenregionen, i varierande grad lokaliserar patienten sina besvär till perineum, skrotum, penis och/eller suprapubiskt. Syndromet är associerat med symtom från nedre urinvägarna, men även sexuella-, psykiska- och beteendemässiga konsekvenser av den kroniska smärtan inkluderas i begreppet. Sjukdomen drabbar män i alla åldrar och är alltså betydligt vanligare än bakteriell kronisk prostatit. Besvären uppträder vanligen i skov och patienten beskriver ofta utlösande faktorer, t ex avkylning, stress etc. Tillståndet är en uteslutningsdiagnos, tillbörlig utredning syftar därför i första hand till att utesluta annan orsak till symtomen.

Antibiotikas roll är mycket tveksam, om infektion trots allt misstänks kan man initialt prova en empirisk behandling. Därefter bör man inte upprepa behandling utan en positiv urinodling. Ofta är det tillräckligt med analgetika. Hos män med associerade vattenkastningsbesvär kan en behandling med a-adrenerg blocke­rare (alfuzosin) ibland ge lindring. I mer komplicerade fall får behandlingen individualiseras. Vid svår smärta kan man försöksvis pröva läkemedelsbehandling i enlighet med de rekommendationer som ges i avsnittet ”Långvarig smärta av oklar orsak”.

Antiflogistika (under 3-4 veckor)

naproxen

t.ex. Pronaxen*

ibuprofen

t.ex. Brufen*

Alfablockare

alfuzosin

10 mg

t.ex. Alfuzosin*

* utbytbart