Gå till sidans huvudinnehåll
Kontakt
Lyssna

Swampsoccer -Sveriges skitigaste fotbollsturnering i Storuman

Roland Nilsson är västgöten som tog Swampsoccer SM till Storuman. Det handlar om att spela fotboll i gyttja upp till knäna.

Roland Nilsson är västgöten som tog Swampsoccer SM till Storuman. Det handlar om att spela fotboll i gyttja upp till knäna. Frivilligt utmanar ett 30-tal lag varandra i denna minst sagt skitiga sport årligen. I år går den av stapeln 6-7 juli. 


Var hämtade ni idén till Swampsoccer?

– Vi var på studiebesök till Finland och körde en provturnering. Sedan tog vi SM till Storuman. Finnarna arrangerar VM.

Vilka är det som spelar?

– Spelarna är ofta kompisgäng, hockeylag, skidåkare eller andra team som vill svetsa samman lagandan genom att spela Swampsoccer på blöta myrar. Vi har omkring 30 lag i turneringen som pågår i två dagar. Lagen har mnst sex spelare, men det är bra att ha reserver så att man är 10-12 personer. De spelar i gyttja upp till knäna, det är väldigt tungt, så det behövs att de kan byta av varandra. De två vinnande lagen vinner varsin resa till VM i Finland. Årets Swampsoccer SM är 6-7 juli.

Vad har sporten betytt för Storuman?

Omkring 400 personer av spelare, medföljare med flera kommer tll Storuman för att delta i eventet. De flesta kommer utifrån så det är gynnsamt för besöknäringen och varumärket Storuman. Det betyder mycket för arrangörerna Storumans IK, Storumans dykarklubb och Stensele sportklubb som får pengar till driften av sin verksamhet tack vare Swampsoccer. Vi har som mål att utöka till 60 lag så småningom. Sporten växer.

Nämn tre anledningar tll att bosätta sig i Storuman. 

1. Tryggt ställe att växa upp för barn. Det är därför jag bor här, jag kommer ju annars från Skövde.

2. Västerbotten är ett bra län att bo i för här finns utbildnng och samtidigt nära till jakt och fiske.

3. Det finns många arbetstillfällen inom gruvnäringen, turismen och byggboomen i Hemavan. Det känns att det är myckt utveckling i luften.

 

Text: Ingela Hjulfors Berg

Skriv ut

23 januari, 2012 |
Jörgen Boström
Jörgen Boström

Kommentarer