Gå till sidans huvudinnehåll
Kontakt
Lyssna

Att ständigt vara på väg – en Stockholmare i Västerbotten

Stockholm, Mörby Centrum. 2 minuter till tunnelbanan går och 7 minuter till nästa efter det. Från den anslutande bussen som vi kommer med börjar de andra passagerarna tränga sig förbi och springa ner mot tunnelbanan.

– Ja, och nu springer folk till tunnelbanan, när nästa är fem minuter bort efter. Suckar jag i telefonen till min pojkvän, som är kvar hemma i norr.

För ett par år sedan hade jag inte reflekterat över detta beteende utan snabbat på med resten av klungan. Nu traskade jag lugnt på, och tilläggas bör att jag faktiskt hann med den tidigare tunnelbanan ändå. På vissa platser här uppe i norr går bussen bara en gång i timmen. DÅ finns en anledning att springa.

Jag är på mitt fjärde år som Stockholmare i Umeå, vilket medfört att mitt tankesätt har förändrats radikalt. Därmed har också en hel del reflektioner, frågor och tankar dykt upp.

“I det enkla bor det vackra” ett tänkvärt citat av Ernst Kirchsteiger.

Är det så att norrlänningarna uppskattar vardagen i sin enkelhet, som att gå på Ica eller promenera till jobbet? Medan Stockholmare ständigt måste nå fram till ett mål, en slutdestination och allt på vägen är bara transportsträcka. Glömmer vi bort att resan är halva jobbet mot målet?

Nej tid är pengar. Det finns inte tid till att slösa fem minuter, då kan hela dagens schema gå åt helvete. Ständigt i rörelse, fysiskt och framförallt mentalt.

Vi vet ju hur det går när saker ska göras snabbt, laga mat till exempel. Det slutar oftast med ett hack i handen och mat överallt utom på tallriken. Fumligt och fel. Är det så vi vill hantera vår vardag?

Att vara på resande fot innebär att vara på väg. Men kan inte på väg också innebära att vara i stunden och faktiskt närvara på den plats du är. Tänk vad många bra idéer som kan komma av en promenad till jobbet eller en kvart på tunnelbanan, utan stress som blockerar våra tankebanor. Att komma till nästa möte med lugnet i behåll och jättemånga bra lösningar?

Att norrlänningar är blyga och tystlåtna är en myt som inte stämmer. Däremot lugnet. Den absolut största skillnaden mellan Stockholm och norra Sverige. Det norrländska lugnet genomsyrar atmosfären i både arbete och gemenskap.

Lugn ger tid för eftertanke och perspektiv vilket i sin tur skapar självinsikt. Självinsikt ger mod. Mod att ta för sig, mod att ge, mod stå för sina åsikter och mod till att vara sig själv. Faktorer som är så viktiga för att skapa en god miljö runt oss själva, oavsett var vi befinner oss. Och i det tror jag bidrar till större lycka hos människan.

Det handlar om perspektiv; världen går inte under för att man missar en buss, det kommer alltid en ny. Välj dina tillfällen!

Olivia Collin

Skriv ut

31 januari, 2017 |
Jörgen Boström
Jörgen Boström

Kommentarer