Gå till sidans huvudinnehåll Gå till sidans meny
Kontakt
Lyssna

Marie Persson

marieperssonVBL

Foto: Privat

Om mig:

Jag lever med min familj och mina barn, Ailo och Freja, i Björkvattsdalen där jag har mina rötter.

För 39 år sedan döptes jag i Voijtjajaure kapell, med hjärtat vid Löfjäll. Sedan 2008 driver jag det egna företaget Kvanne grafiska. Jag lever med naturen likt våra förfäder där vår familj fiskar, slöjdar, jagar, samlar örter, mat och där jag hämtar min kraft. Min far slöjdar trummor och det kreativa uttryckssättet har alltid varit viktigt för mig – ett sätt att hantera att växa upp med sår.

De senaste åtta åren har jag kämpat för en framtid för Björkvattsdalen, vår samiska kultur och barnens framtid, genom att engagera mig emot det planerade storskaliga nickelgruvsprojektet i Rönnbäck i övre delen av Umeälven. Detta har varit ett långt och mödosamt ideellt arbete. Jag har ägnat mycket tid till att försöka öka kunskapen kring gruvfrågan samt att resa runt och föreläsa.

Jag har samarbetat mycket med andra gruvkamper, både nationellt och internationellt. Jag är grundare av ”Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen, Tärnaby. En kamp för existens, marker, vatten, hälsa, mat, sydsamiskt språk och kultur, urfolksrättigheter och barns rättigheter. Det som har slagit mig i alla de erfarenhetsutbyten jag haft med andra gruvkamper runt om i världen är att det är kvinnor som står i fronten. Kvinnor som ställer sig upp när det är djupt fundamentala värden som hotas av exploatering: mat- och vattenförsörjning till barn och familjer, hälsa, marker och kultur. Jag brinner för långsiktigt hållbara lokalsamhällen samt att samer ska kunna fortsätta leva och verka i sina traditionella områden.

Aktuell i slöjd- och konstutställningen Vaapsten Bïjre.
I december 2012 valdes jag till Årets Västerbottning.
Sedan 2013 är jag ordinarie ledamot i Sametinget.

Bok jag vill tipsa länet om att läsa:

De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samernaJag har valt en bok med samisk anknytning, vilket passar bra under 2017 då det är 100 år sedan det första samiska landsmötet i Trondheim, där Elsa Laula var initiativtagare. Flera samiska rättighetskämpar härstammar även från vårt område, här i Västerbottens län. Tyvärr är de frågor som Elsa Laula kämpade för lika aktuella idag som de var för 100 år sedan. Men förståelsen för och kunskap kring det samiska folkets situation är alltjämt låg.

Detta är svenska kyrkans vitbok – en vetenskaplig antologi i två band. I boken medverkar drygt 30 författare med artiklar inom sina specialområden. Den behandlar bl.a. hur kyrkan förhållit sig till samernas olika kulturella uttryck som jojken, trumman, nåjden, de heliga platserna, språket och namnskicket. Även hur kyrkan som myndighet avgränsat samerna som grupp i förhållande till näringsfång, ras och etnicitet samt hur kyrkan hanterat frågor som samers fattigvård och samiska mänskliga kvarlevor. Inledningsvis redogörs för Svenska kyrkans försoningsarbete, som också placeras in i ett vidare sammanhang av nationella och internationella försoningsaktiviteter.

Boken avser bilda ett underlag för en fortsatt försoningsprocess. Ärkebiskopen har i samband med lanseringen av kyrkans vitbok sagt att hon stödjer det samiska folkets önskan om en samisk sanningskommission. Det är två tjocka band men då texterna behandlar olika områden kan man läsa den bit för bit och fördjupa sig i de texter man vill. Boken är såväl kunskapshöjande men passar även som diskussionsunderlag vid t.ex. undervisning och ger uppslag för vidare arbete.

Jag ser idag ett stort kunskapsglapp ute i vårt samhälle om samer och samers situation. Detta gäller även hos myndigheter, institutioner, beslutsfattare och politiker. I skolan får vi lära oss mer om urfolk som lever i andra delar av världen än här. 
Jag ser därför ett behov av en kunskapshöjning om samers situation idag. Detta kräver dock en större förståelse för, och ett synliggörande av, det samiska folkets historia. Detta har man, av olika anledningar, inte gjort i Sverige men jag anser att tiden är mogen att vi börjar synliggöra och tar tag i vår egen historia. För detta har konsekvenser – det har konsekvenser för hela det samiska folket och de barn som växer upp idag.

Det samiska folket och våra unga har uttalat krav på en samisk sanningskommission. Kyrkans vitbok anser jag alla borde läsa som en liten del av att öka sin kunskap om det samiska folkets historia, den pekar även på behovet av en sanningskommission och ytterligare synliggöranden.

Det är dags för Sverige att ta itu med sitt koloniala förflutna och vi kan börja här – i Västerbottens län där samer än idag försöker leva i sviterna av statligt hanterande och rastänkande. Idag växer tyvärr barn upp med hög risk för ohälsa som en följd av statligt agerande. Vi behöver därför arbeta mer med att bryta tystnaden, synliggöra och medvetandegöra. Och för svenska staten att säkerställa att det samiska folkets mänskliga rättigheter inte väger mindre.

Kontakta mig!

Uppdaterad 6 februari, 2017 kl 14:12 av Jenny Lindmark