Gå till sidans huvudinnehåll Gå till sidans meny
Kontakt
Lyssna

Det salutogena perspektivet

KASAM

Hälsans orsak – salutogenes

Den amerikansk-israeliska sociologen Aaron Antonovsky (1923–94) fann ett märkligt samband mellan människors hälsa och livsvillkor på 1970-talet. En grupp kvinnor i hans studier hade suttit i koncentrationsläger, sedan levt som flyktingar i flera år, därefter flyttat till ett nytt land och genomlidit ytterligare tre krig; de hade förlorat hus och hem, släktingar och vänner – men hade ändå en god hälsa! Hur var det möjligt?

Orsaker till olika sjukdomar visste man en hel del om – men vad var orsaken till hälsa? Antonovsky kallade hälsans ursprung för salutogenes (efter lat. salus ’hälsa’ och grek. geʹnesis ’ursprung’, ’uppkomst’) och upptäckte något som denna grupp kvinnor hade gemensamt.

En känsla av sammanhang – KASAM

Kvinnorna med god hälsa hade alla en stark känsla av sammanhang, vilket innebar att de såg på livet som

  • meningsfullt
  • begripligt
  • hanterbart

Det föreföll som om deras tidiga erfarenheter hade försett dem med vissa skyddsfaktorer mot stress och påfrestningar.

  • Erfarenheter av delaktighet i beslut om saker vi upplever betydelsefulla stärker vår känslan av meningsfullhet.
  • Erfarenheter av förutsägbarhet, av tillvaron och oss själva, stärker känslan av begriplighet. (Eftersom möjligheten att kunna förutse konsekvenserna av olika handlingar och händelser kan minska osäkerhet och stress, kan man också tala om ”förutsebarhet” som i figuren ovan.)
  • Erfarenheter av balans, mellan hög och låg belastning stärker, känslan av hanterbarhet.

Salutogen förändring

Strikt sett är Antonovskys KASAM ingen modell för beteendeförändringar. (Det har t.o.m. ifrågasatts om det salutogena perspektivet ens kan kallas en teori.) Idéerna vilar dock på mycket allmänna principer med breda användningsområden, och har stora paralleller med senare forskning. Enkelheten gör också modellen attraktiv när många olika människor med starkt skilda förutsättningar och olika förförståelser ska arbeta tillsammans mot gemensamma mål. Ett sätt att tillämpa KASAM i förändringsarbete är följande.

För en lyckosam förändring behöver man beakta följande villkor.

  • Först måste man begripa att något behöver förändras. (”Jag kan inte fortsätta så här!”, kognitiv dissonans.)
  • Sedan måste man uppleva förändringen meningsfull. (”Vad vinner jag på att förändras jämfört alternativet?”, belöningar, behovshierarkier, incitament.)
  • Slutligen måste förändringen vara hanterbar. (”Hur kan jag klara av att förändras?”, tid, resurser, omständigheter.)

Man skulle också kunna säga att en förändring måste komma in i hjärnan, ned i hjärtat och ut genom händerna. Förändringen ”händer hjärtans hjärna” med rätt förutsättningar, för individ, grupp och organisation.

Uppdaterad 28 mars, 2015 kl 15:35 av Per-Daniel Liljegren