NYHETER 2022-09-12

Vägen till att hitta behandling mot sorkfeber

Sedan nästan 20 år tillbaka söker forskarna i Umeå svar på varför människor får sorkfeber, varför vissa blir svårare sjuka än andra och hur infektionen påverkar kroppens organ. – Vi vill hitta en effektiv behandling, det finns inte idag, säger Clas Ahlm, professor och överläkare på infektionskliniken vid Norrlands universitetssjukhus.

Maria Casserdahl, forskningssjuksköterska vid infektionskliniken tar blodprov på Annelie Boström, studiedeltagare. – Det är jättebra att det forskas, så man kan hitta ett sätt att lindra sjukdomen, säger Annelie. Foto: Anja Hansen Knutsson

Var tredje till fjärde år är ”sorkår”, då fler fall än vanligt av sorkfeber konstateras. Då uppmanas vi bland annat att våttorka i stället för att dammsuga eller sopa i utrymmen där sorkar kan ha varit, och använda handskar när vi hanterar ved, eftersom de flesta smittas genom att andas in damm som förorenats av sorkens avföring och urin.

Sorkfeber finns främst i norra Sverige, och i Västerbotten rapporteras flest fall i hela landet. Här bedrivs också viktig forskning på sjukdomen. Sedan 2004 har man samlat prover från över 200 patienter med sorkfeber på infektionskliniken vid Norrlands universitetssjukhus. Dessa biobanksprover används i olika forskningsprojekt.

Therese Thunberg är överläkare på infektionskliniken och forskar på sorkfeber. Patienterna som deltar i forskning lämnar blodprover under sjukdomen, men även efter infektionen.

– Vi inkluderar patienter i forskning för att följa olika aspekter av immunsvaret. Målet är att hitta ett sätt att behandla våra patienter mer specifikt, säger hon.

Sorkfeber ger feber och muskelsmärtor, och efter uppemot en vecka blir njurarna påverkade och man kan då få svåra buk- och ryggsmärtor. I nuläget kan vården bara ge symtomatisk behandling med smärtstillande läkemedel och vätska.

– Njurpåverkan och det faktum att sorkfeber är en mild form av blödarfeber, gör att det är viktigt att förstå sjukdomsförloppet och var i förloppet patienten är, säger Clas Ahlm, professor och överläkare.

Infektionen läker ut av sig själv, men det kan ta tid. Även om sorkfeber i många fall ger en relativt lindrig sjukdom, kan vissa patienter som läggs in vara svårt sjuka.

Klinisk forskning ger många svar

Mellan 10 och 13 procent av befolkningen i Västerbotten och Norrbotten får sorkfeber någon gång i livet, och i vissa geografiska områden än fler. Det vet forskarna utifrån en randomiserad studie på data från Monica-studien, där man undersökte hur många som hade antikroppar. Därigenom har man också kunnat se att uppskattningsvis bara en av sju som får sorkfeber söker vård och provtas för sina symtom. Av de som får diagnosen sorkfeber läggs ungefär en tredjedel in för sjukhusvård.

Forskarna har fått ökad förståelse för sjukdomen genom att analysera immunsvar och studera sjukdomsmekanismer – forskning som är beroende av studiedeltagare.

– Vi är tacksamma för alla patienter som vill delta i klinisk forskning, det gör verkligen skillnad. De uppföljningar vi gör på studiedeltagarna gör att vi har fått mer kunskap om komplikationer, till exempel om ökad risk för blodproppar och påverkan på hjärtat. Men det finns fortfarande kunskapsluckor. Till exempel vill vi kunna förklara den trötthet många patienter har under lång tid efter infektionen, säger Clas Ahlm.

Lovande resultat ger hopp om framtida behandling och vaccin

Sorkfeber orsakas av Puumalavirus, ett så kallat hantavirus. I andra delar av världen finns andra hantavirus som ger betydligt allvarligare sjukdom och med dödlig utgång i så mycket som en tredjedel av fallen. Dödligheten i sorkfeber är ungefär en halv procent, men bland äldre får mellan tre och fem procent en dödlig infektion, eller komplikation, och avlider.

Forskarna i Umeå samarbetar också med kollegor i USA för att hitta en behandling som fungerar mot sorkfeber. I våras publicerade de lovande resultat för att i framtiden kunna behandla infektionen. Efter att ha testat antikroppar från patienter, hittade de en som kan neutralisera och avdöda även dödliga hantavirus. Denna monoklonala antikropp som skulle kunna fungera som läkemedel i framtiden, även om det är lång väg kvar.

Förutom att utveckla en fungerande antiviral behandling, har Clas Ahlm förhoppningar om att i framtiden kunna utveckla ett vaccin mot hantavirus:

– Det skulle vara bra för personer som bor i områden där det finns större risk att drabbas, till exempel i norra Sverige, och på andra platser på jorden där vi ser allvarligare sjukdomsfall till följd av hantavirus.

Tillbaka till nyhetslistan