Födelserelaterad plexusskada

I de flesta fall orsakas en födelserelaterad plexusskada av att barnets axel fastnar i utdrivningsskedet, så kallad skulderdystoci. I Sverige drabbas omkring 200 barn per år (1-2 promille) av en födelserelaterad plexusskada, så kallad OBP.

Oftast är skadan liten, armen är delvis förlamad och funktionen kommer tillbaka helt och hållet efter ett par veckor. Tre fjärdedelar av alla barn som föds med en plexusskada är helt återställda vid sex månaders ålder. Bland dem som inte blir helt återställda finns olika grader av funktionsbortfall. De allra flesta klarar sig bra i livet med hjälp av habilitering och i vissa fall operation.

Riskfaktorer för en plexusskada i samband med förlossning är om barnet är stort, om mamman tidigare fött ett barn med plexusskada, om förlossningen är utdragen eller om barnet ligger i så kallad sätesbjudning. 

Tidig bedömning och behandling

Patienten bedöms av läkare eller fysioterapeut så tidigt som möjligt och vårdnadshavarna får information om hur de kan rörelseträna och stimulera barnets arm. Barn som inte har sidlik motorik i armarna vid 2-4 veckors ålder remitteras till plexusteamet. Plexusteamet behöver oftast göra upprepade bedömningar för att bestämma den bästa behandlingen. I de fall där motoriken återkommer tidigt avslutas patienten medan allvarligare skador följs till 18 års ålder. 

Mer gynnsamt med tidig operation

De nerver som oftast får bestående skador är de som styr axel- och armbågsböjare. Vid mer omfattande skada fungerar inte musklerna till handled och fingrar. Om ett barn vid tre månaders ålder inte kan böja armbågen men kan röra handen behöver vi ta ställning till om det behövs en rekonstruktion av nerven.

Den mest omfattande skadan, där arm och hand två veckor efter födelsen är helt förlamade, behöver oftast opereras. De barn som behöver en nervreparation försöker vi operera tidigt, gärna före eller kring tre månaders ålder. Nervreparationer vid OBP är sällsynta, bara cirka 5 per år i Sverige.

Nervreparation vid plexusskada

Barn med plexusskada
Flicka med en vänstersidig plexusskada, Erb's pares, som gör att hon inte kan rotera axeln utåt, böja armbåge och sträcka i handled och fingrar. 

Åtgärder efter tre månaders ålder

Ett vanligt problem vid plexusskador hos barn är en obalans i muskelfunktionen i axeln där musklerna som ska rotera utåt är svaga och de som roterar inåt är starka. Orsaken till obalansen är att nerven till muskeln som roterar inåt fungerar bättre än nerven till musklerna som roterar utåt i axeln. Det kan leda till att den muskel som roterar inåt blir kortare, vilket medför att axeln blir stel och inte kan roteras utåt. Barnet håller därför armen roterad inåt under uppväxten och kan utveckla ett så kallat ”trumpettecken”.

Annan typ av kirurgi vid OBP

Med tiden kan nerven till muskeln som roterar utåt läka spontant och barnet kan då få balans i axeln. För att minska risken för stelhet är det viktigt med arbetsterapi och fysioterapi. Barn som har komplikationer i axeln efter obalans, oftast i form av stelhet, opererar vi för det mesta vid 3–4 års ålder. Sådana ingrepp kan ibland vara aktuella från några månaders ålder tills barnet vuxit färdigt.

Rehabilitering vid OBP