Patientberättelse, strålbehandling

Henning Eklund är 74 år och bor med fru och jakthundar i en by utanför Vännäs. Som pensionär använder han mycket tid till att jaga, fiska och plocka bär. Men han har fått det allt svårare att kissa och efter lite tjat från frugan söker han hjälp på hälsocentralen.

Han blir remitterad till en urolog på sjukhuset som utreder honom och konstaterar att han har cancer i prostatan. När han och frun får beskedet får de också veta vilka olika behandlingsalternativ Henning kan välja mellan. De får också information om eventuella biverkningar med de olika metoderna.

Strålbehandling med guldkorn

Han får också träffa en kontaktsjuksköterska och får veta hur han når henne om han har frågor och funderingar. När hon frågar om han vill träffa en kurator säger Henning att det inte behövs just nu.

Han får tänka över vilken behandling han vill ha men bestämmer sig snabbt. Han väljer strålbehandling eftersom han har två bekanta som strålats med lyckat resultat. För att behandlingen ska bli så exakt som möjligt placerar man tre mycket små guldkorn i prostatakörteln med hjälp av ultraljud. Kornen fungerar som ett slags ”sikte” för strålbehandlingen.

Forskningsstudie vid Cancercentrum

Vid första besöket på Cancercentrums mottagning träffar Henning en onkolog som är specialist på just prostatacancer. Hon berättar för honom hur strålbehandlingen går till och frågar också om han vill vara med i en forskningsstudie. Den ska jämföra om det är bättre att ge många strålbehandlingar med låg dos eller betydligt färre med en mycket högre dos. Henning tackar ja och lottas in i gruppen med färre behandlingar.

Trygg med personalen

Förberedelserna inför strålbehandlingen går snabbt och smidigt och han undersöks med både datortomografi och magnetkamera. Efter en dryg vecka är han i gång med sin strålbehandling. Första gången känner sig Henning lite ängslig men när han väl är på plats blir han trygg.

Personalen känns kompetent, svarar på hans frågor och förklarar lugnt och sakligt hur strålningen går till. Han känner att de förstår hur han har det. Första behandlingen är helt odramatisk; det gör inte ont och den är över på en kvart.

De resterande sex behandlingarna går lika smidigt och efter några veckor är han färdigbehandlad.

Livet går vidare

Det var med lätta steg och ett glatt hjärta som Henning lämnade strålbehandlingen för sista gången. Och nu, nästan ett år senare, mår han i stort sett bra. Han är glad att han kunde vara med i höstens jakt.

Han har fortfarande lite bekymmer med att kissa och samlivet fick en svacka i början. Det var just då inte det viktigaste, varken för honom eller för frun. Och med tiden har de hittat andra sätt att tillfredställa varandra än regelrätta samlag.

Under det här året har de kommit ännu närmare varandra och hittat andra gemensamma värden i livet. Cancern är borta, livet har förändrats men Henning tycker fortfarande att det är fantastiskt att leva.