Tandvård

Antibiotika ska bara ordineras om patienten är allmänpåverkad (feber, sjukdomskänsla) eller om det föreligger tecken på, alternativt risk för, spridning av infektionen. Se STRAMA.se under tandvårdsstrama samt i STRAMA-appen

Indikationer för antibiotikaprofylax i tandvården

En god munstatus, som uppnås med hjälp av god egenvård och vid behov täta regelbundna professionella tandrengöringar av tandläkare/ tandhygienist, är av avgörande betydelse för att minska risken för lokal och hematogen spridning av infektioner hos riskpatienter.

Vid alla behandlingar måste helhetsbedömning av individen göras. Riskklassificering görs bäst enligt ASA (American Society of Anesthesiology).

Endokarditprofylax

Rutinmässig antibiotikaprofylax för att förebygga infektiös endokardit i samband med odontologiska ingrepp rekommenderas inte.

Antibiotikaprofylax för att förebygga endokardit kan dock övervägas efter individuell bedömning av ansvarig läkare till patienter med hög risk för endokardit. Ansvarig läkare ansvarar för att patienten och dennes tandläkare/tandhygienist erhåller aktuell information om att antibiotikaprofylax mot endokardit bör ges. Ingrepp där antibiotikaprofylax kan vara aktuellt enligt tillägget ovan är tandextraktion, subgingival depuration (”tandstensskrapning”) och dentoalveolär kirurgi (se även infektionskapitlet).

Antibiotikaprofylax rekommenderas

• vid invasiva odontologiska ingrepp som tandextraktion, subgingival depuration (”tandstensskrapning”) och dentoalveolär kirurgi hos immunsupprimerade (granulocyter <1,0x109/L). Patienter med ett mycket lågt antal granulocyter (<0,5x109/L) bör behandlas av eller i samråd med käkkirurg/sjukhustandläkare.
• vid benskadande odontologiska ingrepp i högdosstrålbehandlat käkben
• vid benskadande odontologiska ingrepp hos cancerpatienter som behandlas/behandlats med bisfosfonat intravenöst, även om det inte finns vetenskapligt stöd för att antibiotikaprofylax minskar risken för käkbensnekros. Bör behandlas av eller i samråd med specialisttandläkare/sjukhustandläkare. 
• till i övrigt friska patienter vid anomalikirurgi, frakturkirurgi, bentransplantation och vid reinplantation av exartikulerade tänder.

Antibiotikaprofylax kan övervägas

• vid implantatkirurgi
• till dem som nyligen fått ledprotes (inom 3 månader postoperativt) och har andra riskfaktorer vid tandextraktion, vid subgingival depuration (”tandstensskrapning”) och dentoalveolär kirurgi.

Preparat

Antibiotikaprofylax bör vara så kortvarig som möjligt.
Peroral administrering, som engångsdos 60 minuter före ingreppet.

Förstahandsval
Amoxicillin: vuxna 2 g, barn 50 mg/kg kroppsvikt

Vid dokumenterad penicillinallergi
Klindamycin: vuxna 600 mg, barn 15 mg/kg kroppsvikt
Parenteral administrering, ges under högst ett dygn
Bensylpenicillin (3 g × 1–3), alternativt klindamycin (600 mg × 1–3) vid penicillinallergi.
Kontakt med behandlande läkare inför ett invasivt odontologiskt ingrepp rekommenderas för multisjuka patienter, vid svårinställd diabetes, vid svår autoimmun/inflammatorisk sjukdom eller när justering av pågående medicinering i samband med tandingreppet kan vara aktuell.

Antibiotika skall endast användas som under­stödjande behandling när patienten är allmänpåverkad, d.v.s. har feber och sjukdomskänsla och ej som alternativ till dränage av abscessen och mekanisk rengö­ring av rotyta eller rotkanal.

[1]              utbytbart

[1]              utbytbart

Om dålig utläkning föreligger efter rexamination efter två parodontala saneringsomgångar rekommenderas remiss/ konsultation specialisttandvården.

Det är viktigt vid all candidabehandling att försöka åtgärda bakomliggande orsaker. God mun- och proteshygien krävs. I första hand ska oral candidos behandlas med lokalt verkande medel om patienten är immunkompetent och candidainfektionen symtomgivande.

Lokalbehandling:

[1]              utbytbart

Systembehandling:

[1]              utbytbart

Till munvinklar rekommenderas:

[1]              utbytbart

Virushämmande medel för systemiskt bruk finns med olika aktiva medel och i olika beredningsformer. Aciklovir är det äldsta medlet och förskrivs fortfarande mest vid systembehandling av herpessimplex-infektioner. Dosering är beroende av patientens immunförsvar. Behandlingen ska påbörjas så snart som möjligt efter symtomdebut. Appliceas frekvent under den vakna delen av dygnet. Dosering, se FASS

Lokal behandling

Lokalanestetika

Antiinflammatoriska medel med medelstark glukokortikoid

Antiinflammatoriska lokalanestetika

Antibakteriella medel

Antibiotika med mild glukokortikoid

Medel vid aftösa lesioner

Medel vid blödningskomplikationer

Vid den primära hemostasen bildas en trombocytplugg som minskar blödningen på någon minut. Läkemedel som hämmar trombocyternas funktion är ASA, NSAID och klopidogrel. Dessa brukar inte medföra problem i tandvårdssituationen. Waranbehandling är den vanligaste orsaken till störningar av den sekundära hemostasen, koagulationen. Dentoalveolär kirurgi och depuration kan normalt utföras vid ett INR-värde under 3,0. Suturering av operationssåret och komprimering med tork indränkt i tranexamsyra (Cyklokapron brustablett 1 g i ca 10 ml vatten) i 60 minuter minskar blödningen. Efter depuration komprimeras det depurerade området på samma sätt med tranexamsyrelösning. Sköljning med Cyklokapronlösning bör undvikas då det kan skölja bort koaglet.

Vid behandling med apixaban, dabigatran, edoxaban och rivaroxaban kan depuration och enstaka extraktioner göras utan utsättande av läkemedlet. Efterbehandling med cyklokapron som ovan, verksamhetsområde tandvård eller (www.SSTH.se). Vid större tandingrepp tas kontakt med behandlande läkare för eventuell utsättning av läkemedlet.

Kariesprofylax och behandling

Fluortandkräm, i samband med tandborstning mor­gon och kväll, är tillräcklig kariesprofylax för flertalet. Patienter med hög kariesaktivitet eller kariesrisk skall orsaksutredas och ett individuellt åtgärdsprogram införas. Vid extrem kariesaktivitet kan natriumfluorid-klorhexidingel i individuellt utformade skedar användas.

[1]              utbytbar

Sjukdomar, läkemedel och strålbehandling mot spottkörtlarna är vanliga orsaker till muntorrhet. Information och ett tidigt insät­tande av förebyg­gande åtgärder kan förhindra karies, gingivit och andra infektioner i munslemhinnan. Saliv­stimulerande sockerfria medel med fluor­inne­håll skall ges frekvent. Vid ringa salivpro­duk­tion måste saliversättnings­medel ges i spray- eller gelform.

Förutom de ovan nämnda fluorläkemedlen, finns receptfria preparat med salivstimulerande och saliversättande egenskaper. Vissa av preparaten innehåller fluor, men med lägre fluorhalt än fluorläkemedlen.

Exempel på receptfria salivstimulerande medel

Exempel på receptfria saliversättande medel

Medel med systemeffekt
Salagen (pilokarpin), med systemeffekt, är godkänt för svår muntorr­het efter strålbehandling mot huvud- och halsområdet och vid Sjögrens syndrom. Bieffekterna är många och medlet kan endast förskrivas av läkare.

Medel vid smärta- Se även smärtkapitlet.

Observera begränsningen av tandläkares förskrivningsrätt enl. HSLF-FS 2021:75

Behandling av smärta i käksystemet

För behandling av smärta i käkleden (artrit) rekommenderas NSAID. För smärta av myogen genes i käkar-ansikte-huvud rekommenderas i första hand receptfria analgetika.

Vid akuta smärttillstånd

[1]              utbytbart

 Vid akut svår terapiresistent smärta

 Observera möjligheten att bara skriva ut ett fåtal morfintabletter, apotek kan bryta förpackning och ge ut ett mindre antal tabletter än förpackningens storlek.

Lugnande medel

[1]   utbytbart

Medel vid illamående