NYHETER 2026-09-11

Vad händer när den lokala förlossningsenheten stänger och kvinnor i glesbygd behöver resa fem till sex timmar för att få förlossningsvård? En ny studie visar hur stängningarna påverkar kvinnornas förberedelser, trygghet och möjligheter att söka vård och hur ett större ansvar för att hantera risk och osäkerhet hamnar hos kvinnorna själva.

Hanna Morian, forskare vid Centrum för hälsa i glesbygd och Umeå universitet, har undersökt hur det är att vänta barn i glesbygd.

Handdukar, filt, plastpåsar, vatten och sax. Det är några av sakerna som kvinnorboende i glesbygd berättade att de packade inför förlossningen, visar en ny studie.

Flera kvinnor förberedde två väskor: en vanlig BB-väska med sådant som behövdes på sjukhuset och en extra väska för en eventuell förlossning längsvägen. Där kunde det bland annat finnas en sax för att klippa navelsträngen.

Förberedelserna gjordes inte efter råd från vården, utan på kvinnornas eget initiativ för att vara redo om de inte skulle hinna fram till förlossningsavdelningen.

– Kvinnorna beskriver hur de själva läste på, planerade och försökte vara så förberedda som möjligt. De två väskorna blir ett konkret exempel på hur ansvaret för att hantera risk och osäkerhet delvis förskjuts från vården tillkvinnorna själva, säger Hanna Morian, forskare vid Centrum för hälsa i glesbygd och Umeå universitet.

När avståndet påverkar möjligheten att söka vård

De långa avstånden fick också betydelse för kvinnornas kontakt med vården. Att åka in för en bedömning kunde innebära flera timmars resa och i kvinnornas berättelser fanns en oro för att komma in för tidigt och behöva återvända hem igen.

I intervjuerna framkom att kvinnorna väntade med eller avstod från att söka vård, trots att de upplevde symtom som oroade dem. Det gör kopplingen mellan geografisk tillgänglighet och patientsäkerhet särskilt viktig.

– Patientsäkerhet handlar inte bara om vilken kompetens och vilka resursersom finns på förlossningsenheten. Vi behöver också väga in vad som händer när avståndet till vården ökar. Om kvinnor väntar med att söka vård eller riskerar att föda längs vägen behöver även det vägas in ur ett patientsäkerhetsperspektiv, säger Hanna Morian.

När förlossningen sker längs vägen

Kvinnorna beskrev också hur den långa resan kunde innebära att delar av förlossningen behövde hanteras i bilen eller längs vägen, utan en barnmorska på plats. Situationer som vanligtvis sker i en skyddad miljö kunde i stället behöva hanteras på offentliga platser och under helt andra förutsättningar.

– Tillgång till förlossningsvård handlar också om under vilka förhållanden kvinnor ska behöva föda. Att riskera att föda längs vägen, utan en barnmorska på plats, väcker frågor om både integritet och värdighet, säger Hanna Morian.

Vad är rimligt att acceptera för att man bor i glesbygd?

Kvinnorna beskrev livet i glesbygd som ett aktivt och värdefullt val och accepterade att det kunde innebära längre avstånd och mindre service. Men i berättelserna drogs en gräns vid trygg tillgång till förlossningsvård.

För några av kvinnorna påverkade osäkerheten också tankarna på fler barn. Resultaten visar därmed att tillgången till förlossningsvård kan få betydelse även för möjligheten att bilda familj och fortsätta leva i glesbygd.

– Det här väcker viktiga frågor om vad jämlik vård innebär när de geografiska förutsättningarna ser så olika ut. Samma vårderbjudande innebär inte nödvändigtvis samma tillgång till vård när avstånden skiljer sig med flera hundra kilometer, säger Åsa Holmner, forskare vid Centrum för hälsa i glesbygd ochUmeå universitet.

Om studien

Studien bygger på semistrukturerade intervjuer med 20 kvinnor, varav två var gravida och 18 som nyligen hade fött barn. Kvinnorna bodde i upptagningsområdet för en förlossningsenhet i norra Sverige med återkommande tillfälliga stängningar och hade mellan 120 och 327 kilometer till förlossningsvården vid kusten.

Två av kvinnorna hade fött barn innan de hann fram till sjukhuset och ytterligaretre hade mötts upp av ambulans under resan. Intervjuerna genomfördes under hösten 2025 och omfattade kvinnor som var gravida eller hade fött barn mellan maj 2024 och augusti 2025.

Studien har publicerats i BMC Health Services Research.

Författare och organisationer

• Hanna Morian – Centrum för hälsa i glesbygd, Region Västerbotten, och Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet
• Sofia Palmarsson – Kirurgcentrum Södra Lappland, Lycksele lasarett, Region Västerbotten
• Anette Edin-Liljegren – Centrum för hälsa i glesbygd, Region Västerbotten,och Institutionen för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet
• Hanna Söderlund – Institutionen för språkstudier, Umeå universitet
• Ulrika Widding – Pedagogiska institutionen, Umeå universitet
• Åsa Holmner – Centrum för hälsa i glesbygd, Region Västerbotten, och Institutionen för diagnostik och intervention, Umeå universitet

Text: Evelina Englén