NYHETER 2025-11-25

Lördagsmorgonen den 22 november, klockan 8.44 kom larmet. Ambulanser, räddningstjänst och polis skickades direkt till olycksplatsen. En buss med omkring 60 passagerare hade vält i ett dike längs E45 vid Lilla Stenmyran, mellan Vilhelmina och Storuman. Nästan 14 mil till närmsta sjukhus.

Det visade sig vara en av de största bussolyckorna som skett i länet.

Kort efter larmet gick Lycksele sjukhus upp i katastrofläge. Norrlands universitetssjukhus övergick till förstärkningsläge, och Skellefteå sjukhus förberedde sig för att ta emot skadade. Över hela regionen mobiliserades personal, och många avbröt sin ledighet eller stannade kvar efter sina arbetspass för att hjälpa till.

– Jag är så djupt imponerad över allas insatser under helgen. Som tur var gick det relativt bra då inga patienter fick livshotande skador. Medarbetare över hela länet har gjort ett fantastiskt jobb under svåra omständigheter. Hela länet har ställt upp, man har kommit in extra, stannat kvar och gjort allt som behövts för att ta hand om de skadade. Jag är otroligt stolt över vad alla våra medarbetare kan åstadkomma när det verkligen gäller, säger hälso- och sjukvårdsdirektör Pia Näsvall.

Passagerarna på bussen var utbytesstudenter vid universitetet i Trondheim, med nationaliteter från elva europeiska länder. Reseledarna från ESN Trondheim, som arrangerade resan, skickade efter händelsen en hälsning till dem som deltog i insatsen:

– Vi vill rikta ett stort tack till all räddningspersonal, sjukvårdspersonal, kristeam, polis och lokalsamhället i Storuman som har tagit hand om oss studenter på bästa möjliga sätt, skriver de i ett mejl till SVT.

Storuman visade styrka

Sjukstugan i Storuman spelade en avgörande roll i det medicinska omhändertagandet. 47 personer transporterades till sjukstugan från skadeplatsen och hela teamet mobiliserades snabbt för att hantera det stora inflödet.

Sjukstugan blev även en trygg värmepunkt för passagerare som initialt bedömdes som oskadade. Flera av dem utvecklade symtom först efter att ha kommit in i värmen och kunde då bedömas på nytt och vid behov skickas vidare.

Sammanlagt utfördes:

• 47 initiala bedömningar och flertalet uppdaterade bedömningar
• cirka 30 primära läkarundersökningar
• 15–20 sekundära läkarbedömningar
• 12 transporter vidare till Lycksele sjukhus
• 3 inläggningar för observation på sjukstugan
• utskrivning av patient på avdelningen.

Trots att skadebilden var oklar inledningsvis fungerade samarbetet mellan sjukstugan, kommunens krisledning, polis och resten av regionens organisation mycket väl.

Insatsen stärktes av flera enskilda initiativ, exempelvis snabb snöröjning av hela parkeringen, ordnad varm dryck och mackor till patienter och personal samt att medarbetare tog ett aktivt ansvar för flöde, trygghet och kommunikation.

– Jag är otroligt stolt över teamet på plats som förutom stöd till de skadade också stöttade varandra. Jag är även stolt över de övriga medarbetare på alla sjukstugor i basenheten som fanns standby och redo att bistå om det skulle behövas. Det är en trygghet att veta att våra katastrofrutiner är kända och fungerar, berättar Catharina Ingvarsson, verksamhetschef för primärvården södra Lappland och Storuman sjukstuga.

Så mobiliserade Lycksele sjukhus

Klockan 9.09 kom larmet till staben på Lycksele sjukhus och redan klockan 9.25 var de formerade. Anna Mattsson var stabschef under insatsen.

– Vi visste att många var inblandade, att det handlade om ungdomar och att situationen på olycksplatsen var kaotisk. Det var svårt att få en tydlig bild av hur många som var skadade, berättar hon.

Resebolaget hade två bussar fulla med studenter, varav en vält. Med över 100 personer på skadeplatsen var det utmaningar för ambulanspersonalen att få en tydlig överblick och triagera. Det var en kall dag med minusgrader vilket gjorde att vissa skadade sökte skydd i bilar, gick tillbaka in på bussen och det var svårt få koll. Av passagerarna var det många unga människor som aldrig varit i kontakt med sjukvården förut och utmaningar med att kommunicera på engelska med räddningspersonalen. På skadeplatsen cirkulerade även passagerarna som inte var involverade i olyckan.

– Ambulanspersonalen är proffs på triagering, men man förstår att de hade stora utmaningar. Det var flera ambulanser på plats. Två helikoptrar kom men tvingades sedan avbryta på grund av vädret. Vi har haft trafikolyckor tidigare, men aldrig med så här många skadade. Och tidigare har olyckorna skett närmare sjukhuset, säger Anna Mattsson.

Anna Mattsson och Britt-Marie Rönnfjord Isaksson. Foto: Carolina Nykvist.

I den lokala krisledningen i Lycksele fanns även Britt-Marie Rönnfjord Isaksson.

– I vår stab fungerade allt jättebra. Vi är ett samspelt team. Vi skickar alltid upp en läkare till akutmottagningen för att få direktkontakt. Nu har det ju bara gått något dygn sedan men det vi hört så här långt är att ”vi tog åtgärdskortet och vi läste vad vi skulle göra”, och att åtgärdskortet verkligen hjälpte, säger hon.

När patienterna började skrivas ut fick flera sitta och vänta på vidare transport. Det gav Anna Mattsson och Britt-Marie Rönnfjord Isaksson möjlighet att prata med ungdomarna.

– Den stunden var värdefull, både för oss och för dem. Då kunde man också se att det blev bättre och att chocken släppte lite.

– Det behöver också sägas hur bra sjukhuset arbetade tillsammans. När vi insåg att många patienter skulle komma så flyttades inneliggande patienter till andra avdelningar, som snabbt bemannade upp och tog emot utan att tveka, säger Britt-Marie och Anna.

Krisberedskap handlar om hela laget

Regionen arbetar kontinuerligt med att stärka beredskapen inför kriser samt med att främja säkerhet och trygghet för anställda, patienter, förtroendevalda och invånare. Ett arbete som tydligt ger goda resultat.

– Jag är mycket stolt över hela mitt team. Händelsen visar vilken kritisk funktion sjukstugorna har i regionens katastrofberedskap. Även Vilhelmina sjukstuga gjorde en insats utöver det vanliga. Utan sjukstugornas bemanning, vårdplatser och akuta kapacitet hade ett tryggt omhändertagande av en så stor patientgrupp inte varit möjligt, säger Sofie Lyhammar, distriktsläkare och lokal katastrofledare vid sjukstugan under bussolyckan.

Regionens beredskapsorganisation omfattar alla medarbetare inom Region Västerbotten. Alla är viktiga för att kunna bidra till hanteringen av särskilda händelser och lokala katastrofkommittéer finns för regionens tre sjukhus i Umeå, Skellefteå och Lycksele, med respektive upptagningsområde inklusive hälsocentraler och sjukstugor.

– Vi har en fantastisk beredskapsfunktion i regionen, den ämnar att både öka förmågan att hantera kriser, och att genomföra åtgärder som förebygger dem. Det är därför vi övar olika scenarion flera gånger per år och utbildar oss. Vi har dygnet runt, årets alla dagar en tjänsteperson i beredskap och en kommunikatör i beredskap, dessa funktioner är inte i det direkta vårdarbetet men är ovärderliga för att få beredskapsorganisationen att fungera, säger Caroline Helmersson, enhetschef på regionens säkerhetsenhet och tjänsteperson i beredskap vid bussolyckan.

Både under helikopterolyckan i Umeå 2019, under pandemin och senast i lördags genomfördes ett fantastiskt arbete av olika funktioner. Stabsarbetet visade sig vara en viktig framgångsfaktor, både för att hantera det höga medietrycket via kommunikatörsfunktionen och för att leda och samordna det initiala arbetet från regionens tjänsteman i beredskap.

– I kris är det så tydligt att alla pusselbitar behövs. Från överläkaren till städet, den som tar bort soporna, nya vätskevagnar, alla hjul måste kugga i varandra för att det ska gå runt, alla kategorier av personal, alla har en viktig uppgift. Samarbetet är den absolut största framgångsfaktorn, säger Anna Mattsson, som också är ordförande lokal katastrofkommitté i Lycksele.