NYHETER 2025-10-02

Hur skapar vi rehabilitering som verkligen gör skillnad? Hand- och plastikkirurgen vid Norrlands universitetssjukhus har tagit ett nytt grepp om rehabilitering för patienter med plexus brachialisskador. Genom att kombinera forskning, klinisk erfarenhet och patienternas egna röster höll man i våras en rehabiliteringsvecka.

Hand- och plastikkirurgen vid Norrlands universitetssjukhus är en av två enheter i landet med uppdrag att driva nationell högspecialiserad vård för skador på plexus brachialis, en nervfläta som styr funktionen i axel, arm och hand. Skadorna är ovanliga men ofta mycket omfattande och ger livslånga konsekvenser för vanliga aktiviteter i ett dagligt liv.

– Det är den största typen av nervskada man kan ha utanför ryggmärg och hjärna. Många nerver går ut från plexus brachialis, så hur skadan och läkningen ser ut för patienterna skiljer sig kraftigt åt. Vissa med plexusskada kan ha mer påverkan på armen än till exempel en patient som haft en stroke, berättar Per Nordmark, handkirurg.

Nationellt uppdrag ger unik möjlighet

Det nationella uppdraget har kliniken haft sedan 2016, men traditionen av framgångsrik forskning och behandling sträcker sig längre bak än så. Här finns ett team som består av personer ur flera yrkeskategorier som opererar, rehabiliterar och följer upp patienterna. Mellan 20 och 30 patienter med plexusskador opereras varje år på Norrlands universitetssjukhus, men antalet patienter som teamet följer upp på mottagningar över hela landet är långt fler.

– Vi följer många patienter i upp till 20 år, vilket ger oss en unik möjlighet att förstå deras utmaningar och att utveckla vården utifrån deras behov, säger Per Nordmark.

Från forskning till förändring

Helena Millkvist är arbetsterapeut och har i sin forskning undersökt patienters erfarenheter av rehabilitering vid traumatiska plexusskador inom det nationella högspecialiserade vårduppdraget. Ett tydligt resultat var att patienterna efterfrågade kontakt med andra i liknande situation något som ofta saknas på grund av skadornas ovanlighet och patienternas geografiska spridning.

– Många var nöjda med sin rehabilitering, men hade en önskan att få träffa andra med samma skada. Det blev tydligt att vi behövde skapa ett forum för det, berättar Helena Millkvist.

En vecka fylld av kunskap, träning och gemenskap

Resultatet blev en rehabvecka, där fem patienter från olika delar av Sverige samlades i Umeå. Programmet innehöll fysioterapi, arbetsterapi, samtal med kurator och läkare men också gemensamma aktiviteter som matlagning, gymträning och bassängträning för att skapa fokus på vardagslivet.

En som var med fick sin plexusskada i en bilolycka våren 2020. För henne blev veckan en viktig milstolpe i rehabiliteringen både fysiskt och känslomässigt.

– Det bästa var egentligen bara att få träffas och samtala. Man vet att man inte är ensam, men det kan ändå kännas så. Att få möta andra med liknande erfarenheter gör stor skillnad, säger Ebba.

Hon lyfter också fram genomgången av skadans olika karaktärer som särskilt värdefull – inte bara för henne själv, utan också som något som borde erbjudas tidigare i processen, gärna tillsammans med anhöriga.

– Det var väldigt nyttigt att få en tydlig bild av vad skadan innebär. Det gav förståelse och trygghet, och jag tror att det hade varit bra att få den informationen tidigare, berättar Ebba.

Patienterna som medskapare

En viktig del av veckan var att låta patienterna själva bidra med sin kunskap. En deltagare, utbildad personlig tränare, ledde gympass. En annan, tidigare simmare, gav individuella tips på simteknik med en arm.

– Alla hade sina egna tips och trix, och vi delade med oss till varandra. Jag har fortfarande glädje av veckan, och tror att den kommer att påverka mig positivt länge, säger Ebba.

Många uttryckte att de för första gången vågat prova aktiviteter de tidigare undvikit.

– Det var tydligt hur mycket det betyder att få se att det går. Att få konkreta exempel och känna att man inte är ensam, säger fysioterapeuten Helen Carlsson.

– Det var en väldigt öppen och engagerad grupp. Deltagarna delade med sig av allt från hur man lagar mat med en hand till hur man bygger om sin skoter. Hur de löste saker blev en ögonöppnare även för oss i teamet, säger arbetsterapeuten Theresé Berggren.

Lärdomar och framtid

Utvärderingen visade att deltagarna var mycket nöjda. Flera lyfte behovet av mer psykosocialt stöd, särskilt kopplat till smärta, identitet, stress och ångest. Många önskade också att veckan skulle komma vid en tid i rehabiliteringsprocessen när man hunnit landa i sin nya livssituation.

– Det är en komplex skada. Många har svåra smärtor som påverkar både kropp och psyke, och det är viktigt att vi fångar upp det i rätt tid, säger kuratorn Emma Bergström.

Planen är nu att erbjuda rehabiliteringsveckor en till två gånger per år. Patienterna har också startat en Facebookgrupp, ett första steg mot en framtida patientförening.

En modell att inspireras av

Rehabveckan är ett exempel på hur vården kan utvecklas genom kliniknära forskning, att lyssna på patienterna, arbeta tvärprofessionellt och våga tänka nytt. Det handlar inte om stora resurser utan om att skapa sammanhang där människor får växa tillsammans. Det utvecklar både verksamheten och skapar nytta för patienterna.

Fakta:

Nationell högspecialiserad vård är vård som är komplex eller sällan förekommande. Det är offentligt finansierad vård där bara några få vårdgivare kan uppfylla kraven på kompetens, tillgänglighet och arbete i multidisciplinära och multiprofessionella team.

Skador på plexus brachialis är relativt ovanliga. Barn kan drabbas i samband med en besvärlig förlossning då axeln fastnar och ett dragvåld mot nacken påverkar nerverna. Hos vuxna är den vanligaste orsaken ett slitvåld mot nacken vid exempelvis en motorcykel- eller skoterolycka. Tumörer, skärskador och skjutvåld kan också orsaka plexusskador.