NYHETER 2020-10-28

När Björkgården i Sävar invigdes för 40 år sedan var det med en ny form av rehabiliteringsanläggning för personer med neurologiska sjukdomar. – De som kom till Björkgården skulle inte vara i behov av sjukhusvård, men kunna tillgodogöra sig rehabilitering och vara delaktiga i sin egen rehabilitering, berättar Gudrun Johansson fysioterapeut vid Neurorehab Sävar, som enheten heter i dag.

Delaktiga patienter

Även om Björkgården var något av en pionjär när det gäller modern neurologisk rehabilitering, är det mycket som har hänt sedan dess och behandlingsmetoder har kommit och gått.

Resurs för norra regionen

I dag har Neurorehab Sävar, som numera håller till i lokaler på Geriatriskt centrum vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå, både individuell och gruppbaserad rehabilitering.

– Vi har byggt upp en kompetens och erbjuder rehabilitering med hög kvalitet och är en resurs för Västerbotten och övriga län i norra sjukvårdsregionen, säger Gudrun Johansson, som arbetat vid enheten i 26 år.

– De tre vanligaste patientgrupperna är MS, Parkinsons sjukdom och stroke. Därtill tar vi emot patienter med andra neurologiska sjukdomar, till exempel Skelleftesjukan och cerebral pares.

Närhet till naturen

Idén att bygga upp en neurologisk rehabilitering i Västerbotten väcktes i mitten av 1970-talet och dåvarande MS-förbundet drev frågan. Det fanns förebilder i södra Sverige och önskemålet var att det skulle vara en närhet till både naturen för rekreation och till sjukhuset i Umeå för specialistkunskaper.

I september 1980 invigdes Björkgården i Sävar och i början erbjöds enbart slutenvård sju dagar i veckan med behandlingsperioder på fyra till sex veckor och det var vanligt att patienter kom tillbaka varje år.

– Vi hade bemanning dygnet runt och teamarbetet fanns med från start. I de första teamen fanns det arbetsterapeuter, sjukgymnaster, sjuksköterskor, rehabiliteringsassistenter, kuratorer och läkare, men succesivt har vi kompletterat med fler yrkesgrupper som till exempel psykolog och logoped, berättar Gudrun Johansson.

Från tidningen Tingsnytt när Sävarhemmet, som var det första namnet, invigdes 1980.

Patienter som gäster

Patienterna var mer som gäster och eftersom det då inte förekom så mycket besparingar i den offentliga sektorn kunde man till exempel åka på utflykter.

Under 80-talet var fysioterapi främst inriktad på lågintensiv träning och manuella behandlingsmetoder. Träning vid spasticitet och trötthet var en aning kontroversiellt eftersom det ansågs leda till försämring.

– Men det har tvärtom visat sig att många patienterna med neurologiska sjukdomar blir bättre av konditionsträning eller träning med apparater, säger Gudrun Johansson.

Delaktiga patienter

Sedan 1990-talet erbjuds, förutom individuell rehabilitering, också diagnosinriktad grupprehabilitering. Där ingår teori och dialog med personalen där patienterna kunde komma med egna reflektioner.

– Grupprehabiliteringen är effektivt för oss i personalen eftersom vi kan erbjuda rehabilitering för upp till sju personer samtidigt, berättar Gudrun Johansson.

Under årens lopp har fokus ändrats till att träffa patienter som är i en tidig sjukdomsfas, för att de med hjälp till självhjälp kunna hantera sjukdomens konsekvenser i sina fortsatta liv.

– Det är också viktigt för dem att träffa andra med samma diagnos och utbyta erfarenheter. Patienterna har blivit alltmer delaktiga i sin egen rehabiliteringsplan, förklarar Gudrun Johansson.

Arbetsterapeut Lena Lundman Myrlund instruerar en individuell behandling med dator som redskap

Förändrade uppdrag

Omorganisation och medicinska framsteg under 2000-talet har inneburit nya förutsättningar och förändrade uppdrag för Neurorehab Sävar, som sedan några år tillbaka tillhör Neuro-huvud-hals centrum Västerbotten.

Medicinska framsteg när det gäller till exempel bromsmedicin för MS har betytt att inflammationer och funktionsbortfall minskar, något som har betydelse vid rehabilitering.

Behandlingsmetoderna för stroke har också förbättrats och allt fler i yrkesverksam ålder kommer tidigt för rehabilitering. Många insatser görs i dag för personer mitt i livet som både har barn och arbete.

Ny verksamhet

– Det var inte lika stort uppdrag tidigare, men nu kommer många till oss när de ska tillbaka till jobbet, återuppta tidigare intressen och återta sin roll i familjen, berättar Gudrun Johansson. De har inte lika stora motoriska problem, istället är det vanligt med trötthet och kognitiva problem och där kommer hela teamet in.

– Därför har vi startat ett mottagningsteam som träffar nya patienter innan fortsatt rehabilitering.

En annan relativt ny verksamhet är utredningsteamet för vuxna patienter med medfödda eller tidigt förvärvade funktionsnedsättningar.

– Det kan handla om personer som tidigare varit på barn- och ungdomshabiliteringen vid Kolbäcken i Umeå, förklarar Gudrun Johansson. Teamet gör, i samarbete med psykiatrin, även utredningar av vuxna med neuropsykiatriska tillstånd, som till exempel ADHD och autism.

Levererar goda resultat

På grund av problem med lokalerna i Sävar evakuerades verksamheten för drygt ett år sedan till tillfälliga lokaler inom sjukhusområdet i Umeå. Rehabiliteringen sker under vardagar men lokalerna är inte lika ändamålsenliga och tillgängliga som i Sävar.

– Våra patienter är stresskänsliga och lätt uttröttbara. Det är en fördel om både rehab-lokaler och bassäng finns i samma byggnad, samt att det är nära till både boende och en lämplig utomhusmiljö. Vi hoppas få flytta tillbaka till nyrenoverade lokaler i Sävar, säger Gudrun Johansson.

Men än så länge finns Neurorehab Sävar i Umeå och personalen arbetar utifrån nuläget.

– Vi har i dag femdygnsvård, mottagning och dagrehabilitering där patienter som kan pendla gör det och de andra bor på Hotell Björken. Vi har också fler digitala möten och rapporterar också digitalt till hemkommunerna.

– Under 40 år har vi utvecklats och hoppas kunna fortsätta med det och leverera goda resultat, avslutar hon.