NYHETER 2022-03-15

Möt hälso- och sjukvårdsdirektör Brita Winsa och områdeschefen för tandvården Anna-Maria Stenlund Berggren i ett samtal om läget i tandvården, deras syn på ledarskap och hur vi tillsammans kan jobba för att skapa öppna och trygga arbetsplatser i regionen. Brita Winsa kommenterar också den senaste tidens kritik i media mot henne och hälso- och sjukvårdsledningen. Intervjun är uppdelad i två avsnitt.

 Del 1: Läget i tandvården

Del 2: Ledarskap, trygga och öppna arbetsplatser

Intervjun i text:

Anna-Maria Stenlund Berggren är högsta chef för Folktandvården i Västerbotten, en roll hon haft de senaste fyra åren. Resan inleddes med att hon utbildade sig till tandhygienist och jobbade sedan inom allmäntandvården i Skellefteå. Efter några år gick hon över till sjukhustandvården och att arbeta med patienter med särskilda behov, ett område Anna-Maria känner starkt för.

2001 fick hon en förfrågan om att bli klinikchef och har sedan dess haft olika chefsuppdrag inom tandvården och kombinerat det med jobbet som tandhygienist. För fyra år sedan blev Anna-Maria områdeschef och fick tjänst i Umeå, men det är i Skellefteå hon bor och kallar hemma.

Gapet i tandvården

Tillgängligheten till tandvården är inte riktigt som vi är vana vid, det är allt längre intervall mellan undersökningar och inte helt lätt att få tid hos sin tandläkarklinik. Det råder brist på alla personalgrupper och samtidigt står vi inför stora pensionsavgångar, något som är gemensamt för hela landet.

– Våra medarbetare gör ett fantastiskt arbete betonar Anna-Maria Stenlund Berggren.

Resursbrist, kompetensförsörjning och pandemins återverkningar i form av uppskjuten vård och förseningar, gör att man måste prioritera i sitt vårduppdrag. Det är akuttandvård för vuxna och barn samt barn- och ungdomstandvården som prioriteras och hinns med idag.

I specialisttandvården finns det vissa ämnen som har svårt att hinna med remisstandvården. Även inom tandvårdens viktiga utbildningsuppdrag har man svårt att klara allt fullt ut.

– Vi kan inte erbjuda vuxna patienter regelbundna undersökningar utan det är i stort sett akuttandvård som finns för dem och det är jättetufft, säger Anna-Maria Stenlund Berggren.

På bettet som arbetsgivare

Tandvården jobbar på flera fronter för att lösa situationen. Rekrytering är en väldigt viktig del men det handlar också om att behålla medarbetare och skapa attraktiva arbetsplatser.

– Det är en stor rörelse bland våra medarbetare. Det är stor konkurrens och många privata aktörer som etablerar sig i Norrland och som rekryterar från Folktandvården, säger Anna-Maria Stenlund Berggren.

Dagens tandläkare stannar gärna kvar ett par år på utbildningsorten men sedan lockar hemorten och många flyttar. Det är något tandvården i länet vill försöka ändra på.

Nya arbetssätt och bättre flöden

Övriga åtgärder för att möta utmaningarna inom tandvården är att titta på arbetssätt och flöden, rätt använd kompetens och så vidare, i enlighet med hälso- och sjukvårdens målbild 2030. Folktandvården är också duktiga på att jobba i vårdlag och med prevention.

– Våra resurser kommer inte räcka till de behov som finns och vi måste hitta andra lösningar och arbetssätt. Friska patienter får lära sig att ta större ansvar och att stödet från tandvården kan se lite annorlunda ut än tidigare. Du kanske inte kommer vartannat år till oss som patient utan det kanske är ett intervall på 4–5 år i stället och att vissa kontakter kan skötas digitalt, säger Anna-Maria Stenlund Berggren.

– Det här förhållningsättet är en stor omställning för våra medarbetare men också för befolkningen som är vana att gå regelbundet till Folktandvården. Alla som har ett stort behandlingsbehov ska få vård men det är också det en utmaning för oss, säger hon.

– Sjukvården och tandvården har många gemensamma problem kring kompetensförsörjning, men Folktandvården är verkligen föregångare när det gäller att arbeta med flöden och är snabba på att ta till sig nya saker och ställa om verksamheten. Det synsättet och arbetssättet är något vi kan lära mycket av i vården i övrigt, fyller Brita Winsa i.

Det goda ledarskapet

Intervjun byter ämne och i en andra del talar vi om ledarskap. Vilka viktiga egenskaper ser Brita och Anna-Maria hos en riktigt bra chef och vad kännetecknar egentligen ett gott ledarskap?

–  Det finns förstås en massa saker som är viktiga men framför allt tycker jag att man ska kunna lita på sin chef. Att chefen är ärlig och lyssnar. Det är också viktigt att en chef försöker förklara, ganska ofta hamnar man i dilemman där det inte finns några enkla lösningar. Då är det viktigt att du som chef försöker förklara att vi tog det här beslutet av den här anledningen, säger Brita Winsa.

–  Jag har fått med mig väldigt mycket från min idrottskarriär inom fotbollen. Teamkänslan. Jag klarar mig inte själv som ledare, jag behöver min ledningsgrupp och jag behöver mina medarbetare. Som chef är det viktigt att vara tydlig och visa riktning, strategi och mål. Samtidigt också att kunna visa tillit, styra och följa upp och finnas där och stötta i olika processer och flöden, säger Anna-Maria Stenlund Berggren.

Brita Winsa har i tidigare intervjuer nämnt att hon tycker att beslut ska fattas så nära de som berörs som möjligt.

– Det tror jag verkligen på. Beslut ska fattas på den nivå där besluten formellt kan fattas och inte skickas uppåt. Jag är helt övertygad om att besluten blir bättre om de fattas på den nivå där man faktiskt äger frågan. Där ser man bättre på behov och lösningar och vilket beslut som är det bästa eller ibland det minst dåliga, säger Brita Winsa.

Toppstyrning och tystnadskultur?

Den senaste tiden har hälso- och sjukvårdsledningen och Brita Winsa som person fått kritik i media. Det talas om toppstyrning, brist på förtroende och tystnadskultur. Hur hänger detta ihop och hur kommenterar hälso- och sjukvårdsdirektören kritiken?

– Vi tar till oss kritiken och funderar på detta i ledningsgruppen. Det är tråkigt att höra detta för det är precis tvärtemot vad jag önskar. Då har jag ju misslyckats rejält på det sättet får man säga. Jag vill absolut inte ha en toppstyrd organisation, det är inte bra och inte minst utifrån det jag nämnde tidigare om att beslut ska kunna fattas på rätt nivå, säger Brita Winsa.

– Men det är en jättestor arbetsplats och drygt 10 000 anställda och kanske kan då man lättare uppfatta det som att beslut fattas ovanför ens huvud. Vi som ledning behöver också bli bättre på att förklara varför vissa beslut fattas och på att kommunicera.

Trygga och öppna arbetsplatser!

Medarbetarundersökningen för Region Västerbotten visade att 20 procent av medarbetarna är rädda för repressalier ifall de uttrycker kritik. Vad gör ledningen i regionen för att skapa trygga och öppna arbetsplatser och vad kan vi som medarbetare göra?

– Det är något vi måste jobba med hela tiden ute i verksamheterna, det förebyggande arbetet. Vi kan inte bara prata om spelregler och vår kultur, det måste finnas en ständig dialog på arbetsplatserna. Om hur vi är mot varandra, vad som är okej och inte okej. Det är också viktigt att stärka våra chefer mer i sin chefsroll och att medarbetarna är trygga och känner att de får de stöd de behöver, säger Anna-Maria Stenlund Berggren.

– Jag håller helt med. Det spelar ingen roll vad vi säger, vi måste agera på det sättet också så att det blir absolut tydligt att man ska våga ta upp saker som inte fungerar. Som medarbetare har du ett ansvar förstås men det bygger ju på att du ska känna dig trygg och våga. Därför behöver vi trycka på att det är självklart att vi ska kunna ta upp saker som inte fungerar. Vi måste jobba med det här tillsammans, vi äger problemet tillsammans, alla vi som jobbar här, säger Brita Winsa.

Att vara kvinna och chef

Brita och Anna-Maria är båda kvinnor som sitter som chefer på höga positioner. Ställs det högre krav på kvinnor som vill bli eller är chefer, än på män? Vilka är deras erfarenheter?

–  Det är en jättebra fråga och flera undersökningar visar ju på att det finns skillnader. Jag har varit chef länge nu och hade du frågat mig för 10–15 år sedan hade jag sagt ja, men jag upplever att det har blivit bättre. Det har blivit mer jämlikt. Nu är vi ganska många fler kvinnor än män i vår organisation och det kan spela in att jag inte upplever skillnaderna lika tydligt idag, säger Anna-Maria Stenlund Berggren.

–  Jag håller med Anna-Maria och upplever det heller inte att jag märker av skillnader idag. I hälso- och sjukvårdens ledningsgrupp är vi dessutom betydligt fler kvinnor än män. Samtidigt är det är ju inte bra om det blir enkönat åt endera håll, avslutar Brita Winsa.  

Text och intervju: Thomas Jonsson, kommunikationsstaben

Film och produktion: Linn Johansson, kommunikationsstaben