Födelserelaterad plexusskada

I de flesta fall orsakas en födelserelaterad plexusskada av att barnets axel fastnar i utdrivningsskedet, så kallad skulderdystoci. I Sverige drabbas omkring 200 barn per år (cirka 1/1000 födda) av en födelserelaterad plexusskada, så kallad OBP.

Oftast är skadan liten, armen är delvis förlamad och funktionen kommer tillbaka helt och hållet efter ett par veckor. Tre fjärdedelar av alla barn som föds med en plexusskada är helt återställda vid sex månaders ålder. Bland dem som inte blir helt återställda finns olika grader av funktionsbortfall. De allra flesta klarar sig bra i livet, ibland med hjälp av habilitering och i vissa fall operation.

Riskfaktorer för en plexusskada i samband med förlossning är om barnet är stort, om mamman tidigare fött ett barn med plexusskada, om förlossningen är utdragen eller om barnet ligger i så kallad sätesbjudning. 

Tidig bedömning och behandling

Barnet bedöms av läkare eller fysioterapeut på det lokala sjukhuset så tidigt som möjligt och vårdnadshavarna får information om hur de kan rörelseträna och stimulera barnets arm. Vid en allvarligare skada remitteras barnet till plexusteamet vid 2 veckors ålder. Barn som inte har sidlik motorik i armarna vid 6-8 veckors ålder remitteras då. Plexusteamet behöver oftast göra upprepade bedömningar för att bestämma den bästa behandlingen. I de fall där funktionen blir återställd behöver barnet inte fortsatt följas av Plexusteamet, medan allvarligare skador följs till 18 års ålder. 

Kontakt med habilitering om det behövs

Om skadan bedöms kunna medföra funktionsbortfall kan barnet remitteras till den lokala habiliteringen. Där följs sedan barnet regelbundet under uppväxten. Det är viktigt att bibehålla rörligheten i leder som påverkas av nervskadan, att träna försvagad muskulatur samt att aktivera den påverkade armen i vardagen.

Fysioterapi och arbetsterapi vid OBP

Mer gynnsamt med tidig operation

Den mest omfattande skadan, där arm och hand två veckor efter födelsen är helt förlamade, behöver oftast opereras. Barn som vid 3 månaders ålder inte kan böja armbågen men kan röra handen kan behöva en reparation av nerverna. De barn som behöver en nervreparation opereras tidigt, före eller kring tre månaders ålder, då tidig operation är mer gynnsamt för resultatet. Nervreparationer vid OBP är sällsynta, bara cirka 5 per år i Sverige. Nervläkningen efter en sådan operation tar många månader och slutresultatet kan ses först efter många år. 

Nervreparation vid plexusskada


Flicka med en vänstersidig plexusskada, Erb's pares, som gör att hon inte kan rotera axeln utåt, böja armbåge eller sträcka i handled och fingrar. 

Åtgärder efter tre månaders ålder

Det vanligaste problemet efter en födelserelaterad plexusskada är en obalans i muskelfunktionen i axeln där musklerna som ska rotera utåt är svaga och de som roterar inåt är starka. Orsaken till obalansen är att nerven till muskeln som roterar inåt fungerar bättre än nerven till musklerna som roterar utåt i axeln. Det kan leda till att den muskel som roterar inåt blir kortare, vilket medför att axeln blir stel och inte kan roteras utåt. Barnet håller därför armen roterad inåt under uppväxten och kan utveckla ett så kallat ”trumpettecken”.

Barn som har komplikationer i axeln, oftast i form av stelhet, kan behöva opereras för att skelettet ska utvecklas så normalt som möjligt samt för att axeln ska bli rörligare. Sådana ingrepp kan vara aktuella från några månaders ålder tills barnet vuxit färdigt. Med tiden kan nerven till muskeln som roterar utåt läka spontant och barnet kan då få balans i axeln och ett bättre rörelsemönster.

Annan kirurgi vid OBP