NYHETER 2021-06-30

Det är ett spännande jobb där man ständigt lär sig nya saker, därför trivs Inger Arnesjö som forskningssjuksköterska.

Forskning har nästan alltid varit en del i Inger Arnesjös yrkesverksamma liv som sjuksköterska, även om hon inte först reflekterade över det. Det ingick i arbetet och var en självklarhet på ett universitetssjukhus.

– Klinisk verksamhet och forskning gick ihop. Kontroller man gjorde på patienter kunde användas i forskning, och det man gjorde i forskning användes i vården av patienter, berättar Inger.

Endokrinologi som specialitet

Hon flyttade som 18-åring från Jukkasjärvi till Umeå för att plugga till sjuksköterska. Ganska tidigt riktade hon in sig mot akutmedicin. Slumpen gjorde att Inger hamnade inom endokrinologi, läran om hormoner och hormonsjukdomar. Det fångade snabbt hennes intresse hon valde att vidareutbilda sig inom området.

– Jag tyckte det var jättespännande att få följa de patienterna före och efter behandling, säger hon.

Starten som forskningssjuksköterska

I början av 1990-talet fick Inger möjligheten att arbeta deltid med forskning i en alzheimerstudie. Men längtan till endokrinologin gjorde att hon gick tillbaka till arbetet på avdelningen på heltid. Strax därefter fick hon frågan om att jobba med endokrinforskning, och arbetade med studier kring övervikt och diabetes.

Inger började läsa en magisterutbildning inom omvårdnad och intresset för forskning växte ännu mer. I samband med organisatorisk förändring av medicinkliniken år 2000 tackade hon ja till ett erbjudande om att arbeta heltid som forskningssjuksköterska på en nyinrättad enhet. Ett jättespännande och roligt arbete, tyckte hon, men längtan till allmänendokrinologin fanns där. Då fick hon möjlighet att arbeta heltid med just sådan forskning.

På den tiden fanns ingen lokal avsedd för forskning på Norrlands universitetssjukhus.

– Vi fick låna platser på olika kliniker för att kunna ha mottagning för forskningspersoner. Jag hade en vagn med material som jag fick köra runt till olika platser på sjukhuset, minns Inger.

En plats för forskning

Tillsammans med kollegor från kardiologen och ortopeden arbetade de för att få en lokal där forskningen kunde bedrivas. 2004 öppnade Kliniskt forskningscentrum, KFC.

– Det var underbart att få ett ställe som var vårt, där vi kunde arbeta och dit vi kunde kalla forskningspersoner, säger Inger.  

Sedan dess har KFC vuxit och utvecklats, framför allt de senaste fem åren. De tar löpande emot förfrågningar från forskare och hjälper till med både rådgivning, genomförande och projektstöd i olika slags kliniska studier inom flera olika medicinska specialiteter. Idag arbetar ungefär 25 personer på KFC, med forskning och med administrativt stöd i ett 70-tal studier som pågår parallellt.

Inom forskning är det andra lagar och regelverk som styr än inom sjuksköterskeyrket och huvudspråket är engelska. För de som nyanställs på KFC finns en stor fördel av att ha erfarna kollegor.

– Det kunde jag sakna som ny forskningssjuksköterska. När det var något jag inte visste fick jag kontakta kollegor på andra universitetssjukhus eller forskargrupper i andra länder, berättar Inger.

Utvecklande samarbeten

Inger och hennes kollegor samarbetar numera också med kollegor i norra sjukvårdsregionen genom Forum Norr, som är den regionala noden inom den nationella satsningen för klinisk forskning, och på ett nationellt plan i Kliniska Studier Sverige. Samarbetena syftar till att stärka förutsättningarna att bedriva kliniska studier genom rådgivning, stöd och utbildning. Därigenom deltar de i eller leder nationella och regionala utvecklingssatsningar samt utbyter erfarenheter och kompetens med kollegor i hela Sverige.

Arbetet som forskningssjuksköterska ger också många internationella kontakter. Inte minst inom spjutspetsforskning och läkemedelsforskning är samarbetspartnerna ofta utomlands. För vissa studier har Inger behövt genomföra så specifika provtagningar eller använda vissa maskiner eller utrustning, att hon fått resa utomlands för att få utbildning.

– Att vara forskningssjuksköterska är ett väldigt spännande och varierande arbete, berättar Inger.

Inger har kontakt med många människor i sitt arbete, både forskare och forskningspersoner. 

Hon har kontakt med många olika forskare och kliniker, och arbetar i studier med forskningspersoner i alla åldrar från små barn till gamla och alltifrån svårt sjuka till friska forskningspersoner. I arbetsuppgifterna ingår bland annat att starta upp studier, mycket planering, att genomföra olika tester och provtagningar med forskningspersoner samt datainsamling.

– Jag lär mig hela tiden nya saker, men kan samtidigt kombinera det med uppgifter jag känner mig mer trygg med och kan. Endokrinologi är min specialitet, men nu har jag min bas i den medicinska forskningen i sig eftersom jag har jobbat med det i så många år, avslutar hon.