NYHETER 2024-04-23

Elisabeth Karlsson utsågs i mars till ny hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Västerbotten. Hon har arbetet inom den offentliga vården i 50 år och i stället för att trappa ner som hon sagt till sig själv och till familjen är nu 67-åringen högst ansvarig för hälso-och sjukvården i Västerbotten. – Det finns så otroligt mycket gott i den här organisationen. När jag fick förtroendet hade det känts konstigt att vifta bort och låta det gå som det vill. Det är inte jag, säger Elisabeth Karlsson.

Missa inte videon där du får följa med Elisabeth på resa genom arbetslivet i den offentliga vården och möta kollegor längs hennes väg.

Elisabeth är född i Umeå och har jobbat där sedan yrkeslivet startade 1977. När hon var 20 år och nyutbildad radioterpiassistent, det som är dagens onkologisjuksköterska, började hon på det som då hette Jubileumskliniken. Det var där den nuvarande cancerbehandlingen i Umeå började. På grund av strålteknikens krav på den tiden var Elisabeth och hennes kollegor tvungna att arbeta under jord.

– Det är en styrka att vara sjuksköterska i grunden. Det är en fantastisk utbildning som är bred som rackarn. Det bästa med jobbet var arbetskamraterna och jag har kvar många vänner från den tiden, säger Elisabeth Karlsson.

Fick upp ögonen för forskning

Trots att det var ovanligt på den tiden så bedrevs det forskning på patienterna som behandlades inom cancervården. Dåtidens cancerbehandling var starkt förknippad med illamående och när forskningsarbetet resulterade i läkemedel som gjorde illamåendet hanterbart berörde det Elisabeth.

– Det var som att vända ett blad. Det öppnade mina ögon för forskning.

Elisabeth sökte sig därför till forskningsstudier och var förutom specialistsjuksköterska också forskningssjuksköterska.

I anslutning till att cancervården i Umeå flyttade till sina nuvarande lokaler på Norrlands universitetssjukhus blev Elisabeth verksamhetschef för det som nu heter Cancercentrum. En roll hon drog mycket lärdomar av under sina nio år där hon blev tvungen att styra verksamhet genom pandemin.

– Jag fick lära mig att råda efter läge och att ställa om. Det är en utmaning då vi till vår natur tycker om att göra likadant.

Kände dåligt samvete under pandemin

Förståelsen för sjuksköterskearbetet har hon kvar även om det är fler knappar på apparaterna idag. Det var något som fanns i hennes tankar under pandemin.

– Jag kunde känna dåligt samvete för att jag hade kunnat gå in som sjuksköterska. Men även om det hade haft ett stort symbolvärde landade jag i att jag gjorde större nytta där jag var.

Ser tillgängligheten som nyckeln framåt

När hon slutade som verksamhetschef fick Elisabeth en roll som strateg. När hon nu fått förtroendet att bli ny hälso- och sjukvårdsdirektör så är det inte prestationskrav som präglar henne.

– Det är ett jätteansvar men jag känner mer än vilja att lyckas. Att hitta något som gör att organisationen mår väl och går i den riktning som sjukvården behöver gå i.

Det är särskild en faktor som hon ser som avgörande för riktningen framåt.

–Får vi styr på tillgängligheten med vårdplatser kommer mycket annat att följa med. Men det är en superstor organisation så det går inte tro att något kommer hända från en natt till en annan. Det är de små stegen i rätt riktning som kan ta oss dit vi vill.

Huvudansvar för en organisation på omkring 8 000 personer

Hon lyfts fram som en bra ledare med god kunskap om människor i organisationen. Men hur har man kunskap att leda en organisation på omkring 8 000 anställda?

– Det går inte omfamna den mängden människor. Men jag om vid varje enskilt tillfälle försöker få saker att gå i en viss riktning kanske det till slut når ut i hela organisationen. Men jag skulle vara tämligen uddlös om man plockade bort medarbetarna runt omkring mig.

Det är särskild några egenskaper som varit lyckosamt i hennes ledarskap.

– Jag tycker om att vara tillgänglig. Jag lever så. Jag ser också inget annat alternativ än att vara transparant även om det kan finnas risk för misstolkningar. Jag tror och hoppas också att mitt ledarskap genom åren har visat att jag går att lita på.

Vilka medskick har du till andra ledare inom organisationen?

– Var lite eftertänksam och våga sedan fatta beslut. Omge dig och stå bakom bra medledare. Allt är inte bara på dig och växer medarbetares ledningsförmåga växer även din egen. Sen är det här med stora öron och lite mun men jag är ju bra på prata så då stämmer ju inte det, säger hon och skrattar.

Som det går att se i videon så har hon fått mycket lovord och det är många som är glada att just hon har fått förtroendet.

– Jag försöker vila mig i positiva omdömen. Jag är helt stensäker att jag kommer möta motgångar där de kommer ge mig styrka. Besluten blir tuffare ju högre upp i en politiskt styrd organisationen man befinner sig och då måste man kunna fatta utan att skylla ifrån sig.

”Då plockar de nog datorn ifrån mig”

Fritiden spenderar hon helst i fritidshuset i Nordmaling tillsammans med familjen. Hon gillar mer att promenera än att motionera och är en riktig bokmal.

– Jag läser fort och nästan bara på telefonen numera så att jag har fått sådan här bläddertumme av allt svepande på skärmen, säger hon och skrattar.

Elisabeth kan förvåna sig över drivkraften hon har som 67-åring. Hon har länge pratat om att trappa ner men det har hennes barn slutat tro på.

– Jag skulle vilja bedriva egen forskning. Jag har svårt att bara acceptera att saker är som de är. Men jag vet också vilket arbete det innebär så då skulle nog familjen plocka datorn ifrån mig. Det får nog bli en hund i stället, säger hon och skrattar.

Missa inte mötet med Elisabeth i videon där du får följa med henne på resa genom hennes yrkesliv i den offentliga vården och höra kollegor hon stött på längst med vägen.

Text: Daniel Marklund