NYHETER 2020-04-21

– Vi breddar vår kompetens och bygger en enorm laganda.  Det är många som ställer upp och jobbar och tillsammans kommer vi att fixa coronakrisen. Jag känner mig trygg eftersom vi är rustade för det som komma skall, säger narkos- och operationssjuksköterskan Anna Morgansdotter.

 Hon arbetar numera natt på den nya intensivvårdsavdelningen på Norrlands universitetssjukhus och trivs bra med det. Efter en snabb inskolning i intensivvård har hon jobbat nio pass och är redo för fler.

Med sin dubbla kompetens som både narkos- och operationssjuksköterska på Centrum för anestesi, operation och intensivvård har hon nu bytt arbetsplats och tar hand om patienter med covid-19 som behöver intensivvård.

Anna Morgansdotter har förberett sig genom en auskultationsdag på intensiven. En möjlighet som erbjöds alla narkossjuksköterskor, operationssjuksköterskor och undersköterskor. Dessa studiebesök pågår fortfarande. Inför auskultationen uppmanades alla att ta del av en digital utbildning i intensivvård via plattformen Lärande region.

– De sa att den skulle ta två timmar men det var nog snare det dubbla eftersom utbildningen innehöll  mycket information som man nådde via länkar. Det var väldigt innehållsrik, säger Anna Morgansdotter.

En intensiv utbildning

Hon har stor respekt för intensivvårdssjuksköterskornas kompetens och vill vara tydlig med att den här snabbutbildningen inte kan jämföras med den ordinarie specialistutbildningen.

– Det är en stor skillnad, intensivvård är ju en egen specialitet och i vanliga fall skulle jag inte få jobba på intensiven, säger Anna Morgansdotter.  

Men det är ovanliga tider där nya lösningar krävs för att hälso- och sjukvården ska kunna vårda alla som behöver hjälp under pandemin.

Anna Morgansdotter förklarar att det finns många likheter mellan arbetsuppgifterna för de olika specialiteterna, men också skillnader.

– Som narkossköterska är det min uppgift att hålla patienten tillräckligt sövd under den tid som operationen tar medan man på intensivvårdsavdelningen ska hålla patienten ytligare sövd i kanske flera veckor.

En annan skillnad är att de patienter som sövs för operation sällan är så sjuka utan de kommer för att få sin specifika åkomma åtgärdad. Det krävs helt andra avvägningar och mer finlir för att hålla intensivvårdade patienter sövda.

– Jag bidrar med det jag kan och det jag hunnit lära mig på intensivvårdsavdelningen. Vi hjälps åt och det känns bra att kunna bidra nu när vi alla behövs, säger Anna Morgansdotter.

Hon tycker att det är roligt att lära nytt och att möta så många positiva medarbetare som alla gör vad de kan för att hjälpa till. Anna Morgansdotter tror att den här satsningen, som kommer av en kris, på sikt ska gynna hälso- och sjukvården. Men naturligtvis är det en tuff utmaning.

Blir bra bemött

– Det är roligt att gå till jobbet. Jag har fått ett bra mottagande på min nya arbetsplats och det finns stor förståelse för våra olika kompetenser och vad jag kan bidra med. Om det skulle uppstå någon osäkerhet på det nya jobbet finns det stöd att få i skrivna rutiner, kollegor på plats eller via telefon. Alla hjälps åt.

Det gäller även på operation där det inte varit något problem att täcka de pass som stått tomma nu när hon jobbar på intensiven. Detta trots att Centrum för anestesi, operation och intensivvård redan innan krisen var underbemannade. Anna Morgansdotter lyfter fram sin chef på ortopedoperation, Jessika Bohlin, som lyckas bemanna mot alla odds.

– Det är en stor skillnad nu jämfört med hur det var att jobba första passet. Det finns många rutiner som ska följas och i början kollade jag hela tiden att jag gjorde rätt men nu börjar rutinerna sitta. Det känns roligt att ta ansvar för fler patienter. Jag får också bra information om läget inför arbetspassen via sms från  avdelningschefen, Göran Caspersson.

Hon berättar att det händer mycket på avdelningen även på natten med färre personal.

– Vi ska ge våra sövda patienter en normal dygnsrytm med en tydlig natt där vi släcker ner belysningen och försöker i möjligaste mån skapa lugn och ro, säger Anna Morgansdotter.

Även om alla fick erbjudandet att arbeta med intensivvård är det inte alla sjuksköterskor på operation som tackat ja.

Alla behövs

– Vi är alla olika och operation behöver också sjuksköterskor. Jag tycker att det är intressant och spännande att göra detta, men det är inte alla som känner så. De som är rädda för smitta eller tycker att det är jobbigt att arbeta med något helt nytt passar bättre i sin vanliga roll.

Hon är själv inte rädd att smittas på jobbet.

– På jobbet är jag så skyddad man kan vara från smittan. Vi har full skyddsutrustning och vet att vi arbetar med smittade patienter.

Just nu har Anna Morgansdotter tagit fler pass än vad som ryms inom en heltid men tycker att det fungerar bra för tillfället.

– Vi är ju mitt inne i en unik händelseutveckling som påverkar hela världen. När jag blir gammal kan jag berätta för barnbarnen att jag minsann var med i coronakrisen.